Livet är en konstig dans, där partners, stil, tempo, låtval och dansbana mången gånger varierar. 

Liknelsen bör tas med ett saltkorn eller två. Dock är den, så när som på dessa saltkorn, inte helt malplacerad.

Varför denna underfundiga liknelse? "Filosofiskt" dravel en söndagkväll är väl aldrig fel?

Hur som helst. Livet. I genomsnitt består livet av ca 29 000 dygn (fritt uppskattat efter minnesbilder av SCBs statistik över svenska mäns medellivslängd. För kvinnor bör samma siffra ligga kring 30 000 dygn). Av dessa dygn har jag snart levt 11 000. Eller, snart och snart, men i slutet av första halvan av nästa års andra hälft har jag levt detta, till synes, oändliga antal dagar. Trettio respektingivande år. Naturligtvis är det få som håller med om förra meningen.

För att kunna relatera till hur lång tid trettio år trots allt är, så är det bara till att se i backspegeln och minnas episoder som hände när man gick i, säg, tvåan på lågstadiet. Minns du mycket från den tiden? Visst, någon enstaka händelse minns nog de flesta, och vissa säkert fler än så. Dock är det trots allt väldigt längesedan, vilket gör att minnet sviker. När man går i tvåan är man åtta år. Det är alltså tjugotvå år sedan det året man fyller trettio. Under dessa tjugotvå år hade man hunnit genomlida hela grundskolan två gånger. Plus gymnasiet en gång. Plus ett års militärtjänstgöring. Märk väl att ytterligare åtta år ska adderas för att talet trettio ska uppnås. Frågar ni mig så tycker jag att det är ganska så lång tid.

Tänk dig en grå och trist dag. Agendan är tom. Ingen svarar i telefonen när du ringer för att förhöra dig om umgänge. Tiden riktigt seeegar sig fram. Det är nästan så att visarna på klockan verkar snurra baklänges, och dessutom mycket fortare än vad de vanligtvis gör på rätt håll. En riktigt seg dag. 11 000 riktigt sega dagar. Nåväl, så många sega dagar verkar helt orimligt, men de behövs för att ytterligare sätta de trettio åren i relation till något greppbart.

Trettio års dansande. Inledningsvis endast en primitiv form av spädbarns-breakdance. Tids nog utvecklad till "gruppdans" med vännerna. En tryckare med en, förmodat, trevlig tjej för att variera sig lite mellan varven med vännerna. Med tiden blir det fler, och mer sofistikerade, danser med olika partners. Olika danser. Varierande tempo och intensitet. Nya dansställen. Tids nog dansar man samma dans, i olika tempo, på samma dansbana. Med samma partner. Livet ut.

Livet har bara överraskningar. Inget är givet, mer än det uppenbara. En dag har alla dansat färdigt, och får ställa dansskorna på hyllan. Övriga händelser, möjligheter, besvikelser, glädjeämnen etc. är en produkt av livets slumpgenerator. Inget går att förutsäga. Väljer man en dag att gå åt vänster istället för åt höger, kan detta val få livsavgörande konsekvenser. Visst, det låter lite för enkelt, men ibland är det just så. Enkelt.

Andra händelser är mer komplexa. Likväl försöker vi påverka dem, så till den milda grad, att vi till slut inbillar oss att vi kontrollerar situationen. Detta är, så klart, en utopi. Livet låter sig inte kontrolleras. Hur kan man ens tänka tanken?

Qué será, será. Det som sker, det sker. Visst kan vi påverka en del. Kanske till och med en hel del ibland. Men faktum kvarstår; qué será, será.

Livet är nyckfullt och förändrar vår verklighet i ett ögonblick. Det belönar oss med glädje. Nya människor. Spännande möten. Livslånga kamrater. Det berövar oss glädje. Tar bort människor. Utsätter oss för (o)spännande möten. Ger oss ovänner för livet.

Lev livet så gott du förmår. Livet tänker göra detsamma med dig - vare sig du vill eller inte.

Må väl.

Varv ett avklarat. Varv två återstår. Sedan - målgång!

Det som omnämns ovan är målning av väggarna. Äntligen har jag fått färglager nummer två på plats. Bara ett lager kvar (i bästa fall) innan jag målat färdigt. Förhoppningsvis sker målning av detta lager under morgondagen, med reservation för återfall till den lättja som haft mig i sitt järngrepp fram till i eftermiddags. 

När målandet är färdigt ska rummet tömmas på paketen med golv och sedan städas ur. Därefter börjar finliret, dvs. tillsågning och inläggning av golvet. Detta ska sedan vitoljas (jag har inte bestämt mig riktigt ännu, men nästan!). 

För att inte få för lite att göra eller bli alldeles för stillasittande har jag tänkt dra igång lite parallella projekt. Dessa omfattar banala saker, såsom uppsättning av brandvarnare och anskaffande av armatur till hallen. 

För att, i förväg, sammanfatta mina erfarenheter kring renoveringen av sovrummet, så måste jag nämna följande;

• spackling. Det hade varit ett mindre mirakel om jag inte lärt mig detta till den nivå jag gjort.
• öga för detaljer. Det är mycket att hålla koll på i takt med att allt börjar ta form. 
• tålamod. Detta är en egenskap som jag lärt mig att besitta. Elaka tungor kanske gör gällande att det är det enda, eller det mesta, jag besitter. Detta med tanke på den tidsrymd vilken förflutit sedan jag började riva ner tapeterna...

Nöjd som jag var efter det att jag plockat undan roller, pensel och färgtråg begav jag mig till en liten affär i VH för att handla glass. Belöning är sällan, för att inte säga aldrig, fel! Bilden längst ner visar vad jag köpte. Och NEJ, jag åt inte upp båda två på en gång. Jag åt bara hälften. Av varje sort...

Bra där!

Nä, om jag skulle ta mig lite glass?

Må väl!

Detalj av slipat spackel och torkat, oslipat, spackel.

 Ännu mer oslipat spackel (och en strömbrytare).

 Vitt.

 Ännu mer vitt.   

Ytterligare lite mer vitt. 

 Gott. 

Gårdagens halvhjärtade försök till renovering blev just så - totalt och initiativlöst halvhjärtat!

Tanken var igår att senare på kvällen publicera lite mer information kring hur jag faktiskt hade lyckats väldigt bra med att slipa ner det sista av spacklet, och därefter bestrukit resterande väggyta med färg.

Nu blev det inte så.

Däremot gör jag ett nytt försök om en liten stund. Tanken idag är densamma som igår (med risk att göra någon besviken. Nej, idag ska jag ta mig i kragen och med stormsteg närma mig dagen då rummet faktiskt är iordningställt. Det börjar bli lite.."pinsamt"..nu...).

Återkom gärna och "njut" av avslöjande bilder på kvällens framsteg.

Som avrundning innan arbetet tar vid, så vill jag bara be om ursäkt för gårdagens missledande information. Ikväll har jag gjort en mer uppriktig bedömning av rimligheten i mitt åtagande, vilket sannolikt ger ett nytt inlägg här om några timmar. Jag ber om ursäkt för mitt "bedrägliga", för att inte säga oärliga, beteende. Försök ha överseende.