Måndagar är alltid måndagar. Idag var min första måndag på tre veckor (eller däromkring). OK, det var snarare "måndag" än måndag. Det är ju trots allt torsdag.

Dagen började med väntan på buss nr 4 i -6º C. Efter två minuters bussfärd, och fem minuters promenad, väntade jag ytterligare ca tio minuter. Denna gång på buss nr 131. Ca 20 minuter senare stämplade jag in på jobbet. Klockan var då 06.31. 

Nu var denna "måndag" inte speciellt hektisk på jobbet. Det blev mest några "God fortsättning!", "Allt väl?", "Haft det bra på semestern?", etc. osv. Jag hann med att beta av mailskörden, och även få en äldre dam att gråta (helt ärligt så bar hon själv skuld till det, om man nu får säga så? Ja, gråtandet sköter man i och för sig alltid själv, men hon jagade upp sig själv så till den milda grad att det brast helt för henne vid vårt andra samtal) innan jag gick hem för dagen. Då var klockan 11. Det kändes som en lagom lång måndag.

Därefter blev det träning i Malmö. Vingligt och ovigt är ledorden för det pass som genomfördes. Likväl kommer jag att ha träningsvärk imorgon. Passet åtföljdes av en stund på löpbandet (ja - jag både gick och sprang. Det finns väl ingen poäng i att stå still?) innan vi släntrade vidare för att fylla på vätskedepåerna med - kaffe! 

Ikväll har jag gjort det sista underarbetet *peppar peppar*. Imorgon ska jag granska resultatet, för att sedan slutföra grundmålningen. Äntligen! Måhända ska jag inte ropa "Hej!" än? Fortsättning följer!

Just det. Ytterligare en sak har inträffat idag. Jag fick ett telefonsamtal från en datoriserad kvinna, som uppmanade mig att åka till Lund för att hämta...ja...vad? Jo! Mina glasögon. Efter år av linsbärande (8½ år närmare bestämt. Ganska exakt faktiskt. Sånär som på några veckor skulle jag våga påstå. Nej, linserna har inte suttit på konstant i 8½ år, om någon funderade över det? Inbjudan till syftningsfelet bjuder jag, generöst nog, på!) är det så dags för, åtminstone, sex månader med glasögon. Detta med anledning av att mina hornhinnor behöver avlastas. För att underlätta för samtliga att känna igen mig framöver så kan ni se resultatet av avsaknaden av linserna nedan. 

För att lindra (glädje)chocken över att återigen bära glasögon begav vi oss (ja, inte jag och glasögonen, eller, de följde också med (så klart), utan jag och min reskamrat och, tillika, den glasögonbärande, träningsmedberoende, kaffedrickande och parantes(ut)nyttjande Veronica) till Espresso House för en cappuccino att lugna nerverna med. Att sitta utomhus var, liksom tidigare gånger, en självklarhet. En äkta skåning fikar utomhus även på vintern. Denna regel gäller även om det snöar (vilket det ofta gjort just i vinter). 

Nog om idag! När detta inlägg publiceras är idag förpassad till igår. Klockan är i skrivande stund ca 00.20 Idag är det fredag. Skönt att veckorna går så fort! Det känns så...2009! Knappt har måndagen passerat förrän fredagen uppenbarar sig. Vad ska det bli av det här året - egentligen?!

Må väl!