life-begins-in-malmoe

Alla inlägg under januari 2010

Av Niklas Herrström - 31 januari 2010 21:27

Ibland inträffar saker som får världen att stanna upp och dess invånare att tappa andan.


En sådan sak har inträffat ikväll.



Sovrummet är urstädat. Redo för golvläggning.



Februari kunde inte börjat på ett bättre sätt!



  
 


 

 

 


Må väl! I will! 

ANNONS
Av Niklas Herrström - 30 januari 2010 18:24

Idag:


  • Slipa spackel - klart!


  • Måla - klart!


  • Städa ur sovrummet inför golvläggning - kvarstår.


Nu är det kväll. Efter lite mat är det dags för punkt nr tre. Jag är fortfarande i zonen.

ANNONS
Av Niklas Herrström - 30 januari 2010 12:38

Idag:


  • Slipa spackel

     
  • Måla

     
  • Städa ur sovrummet inför golvläggning


Idag är jag i zonen!

Av Niklas Herrström - 28 januari 2010 20:28

Snö. Slask. Var är den underbara barmarken?


Dagen, liksom mina skor, har kantats av snö, modd, slask och salt. Ett destillat senare fick även strumporna sin beskärda del då de blev ganska så våta. Inte så upplyftande när jag väl var tillbaka på kontoret. Jag skulle kunna skuldbelägga min "fåfänga", men jag väljer att ignorera denna plötsligt uppkomna känsla av försök till en rättvisande bild av mitt elände.


Dagen har i övrigt varit fylld av solsken och skratt. Åtminstone till en klart övervägande del. Vissa episoder har ju varit mindre muntra. Folk säger jag bara! Dessa övriga människor som ibland endast verkar finnas till för att göra saker extra komplicerade, förargande och, ibland, helt underbart roliga!


Snorkigheten hos vissa vet för övrigt inga gränser. Likadant är det med den överdrivet inställsamma attityden hos andra. 


Tur då att jag är så perfekt själv. 


Jag är för övrigt så perfekt att jag igår kväll, på ett perfekt sätt, utförde en perfekt omspackling ovanpå de redan perfekt målade väggarna i mitt perfekt dimensionerade sovrum. Någon dag ska jag utföra en perfekt slipning av detta perfekt applicerade spackel, för att sedan komplettera med lite mer perfekt målande med den perfekt blandade vita färg jag inhandlat på ett perfekt sätt.


Denna känsla av perfektionism infann sig redan i förrgår när jag slutfört målandet för tredje gången. Jag insåg att jag, i mitt perfektionistiska rus, var tvungen att öka på det perfektionistiska intrycket en smula. Ett annat tillstånd än perfekt är inget tillstånd värt att nämna.


Jag ber att få återkomma med en perfekt redogörelse när total perfektionism är uppnådd (sannolikt återkommer jag långt, långt innan detta tillstånd infunnit sig).


Må väl!

Av Niklas Herrström - 27 januari 2010 17:10

Äntligen!


Ordningen är återställd. Det är snökaos i Skåne igen.


Det känns tryggt!


Jag har känt mig vilsen i några veckor (förutom när jag tillfälligtvis vistats på Antarktis), men i skrivande stund har ett sällan skådat lugn infunnit sig.


Det snökaos som hittat tillbaka är en skänk från ovan - i dubbel bemärkelse (det återställer ordningen, samtidigt som det faktiskt kommer ovanifrån)!


Det finns inte mycket som förenar oss människor så mycket, samtidigt som det låter de mest primitiva drifterna tränga fram från sina mörka skrymslen.


De "goda" sidorna är att många förenar sig i ett allmänt "mystillstånd", där alla försöker övertyga varandra om hur "mysigt" det är med all snö. Vidare är det ju så "roligt" med alla dessa snöaktiviteter som kan företas.


De mindre goda sidorna är att affärer plundras av desperata medborgare, hundspannshundar får stryka på foten (tassen), renarna lemlästas och tillreds, ransoneringskuponger blir mest eftertraktade objekt att tillskansa sig (efter igloobyggar-kit, som intar en självklar förstaplats) och bandvagnar återigen blir det vanligast förekommande fordonet på "vägarna".



Nej, se till att proviantera så mycket, och så fort, som möjligt! Imorgon är det för sent. Säkert redan ikväll.


Själv ska jag försöka njuta av en sista kväll i lägenheten, medan temperaturen här inne sakta sjunker (till följd av utebliven fjärrvärmeleverans). Imorgon väntar igloobygge och en förmodad kamp mot isbjörnar.


För att göra dagen komplett väntar jag bara på domedagsprofetian från Lisa Frost...


Må väl. 

Av Niklas Herrström - 26 januari 2010 19:14

  


Så har det äntligen inträffat! Dagen då jag officiellt fick mitt stora erkännande som bloggare. Dagen då jag blev belönad för mina enastående insatser för det svenska språket. Dagen då jag blev belönad för mina målande och pietetsfulla beskrivningar av skeenden, tankar och känslor - samtliga en del av det burdusa, ärliga och inspirerande fenomen som kallas Livet



Att föräras denna utmärkelse för med sig vissa förpliktelser;


  • Utmärkelsen ska publiceras på bloggen (således på min blogg i detta fall).
  • Den som, så storsint (tackar ödmjukast!), står bakom utmärkelsen ska föräras med en direktlänk från bloggen (även här åsyftas min blogg).
  • Sju, mer eller mindre, intressanta saker om dig själv (mig - i mitt fall) ska nedtecknas och publiceras på bloggen (se motsvarande parentes efter punkt nr 1).


     




1. Utmärkelsen ska publiceras på bloggen (avklarat!).


2. Under denna punkt vill jag börja med att ta av mig hatten, samt böja på ryggen, för min blogg-kollega, tillika filosoferande, jobb&liv:ande och träningsfanatiske,  Veronica som, på ett ytterst osjälviskt och storsint sätt, tagit det som sin uppgift att förgylla min dag med denna utmärkelse. Hon (Veronica alltså) påminner mig ständigt om lyckan med att skriva inlägg, och vilken stor insats jag gör för omvärlden genom mina filosofiska utläggningar om de ting vilka många ständigt belastar sina tankar med. Vidare skulle jag kunna nämna något kring det faktum att Veronica och jag ägnar timmar åt att diskutera hennes fascination för min, odiskutabelt, fenomenala förmåga till intressant meningsbyggnad (och även mitt oklanderliga användande av parenteser), men härom nämner jag inget (det skulle kunna leda till misstolkningar om en underton fläckad av skrytsam narcissism).


3. Så återstår det, mer eller mindre, intressanta. Utan omsvep;



1. Jag retar mig onödigt mycket på onödigt många onödiga saker. Detta kan t.ex handla om presumtiva bussresenärers oförmåga, och ovilja, att skaffa, åtminstone, ett Jojo-kort med reskassa (eventuellt följer en utläggning om detta vid ett senare tillfälle).


2. Jag tycker, som äkta skåning, om blått ett lag.  


3. Lakrits är en av mina laster. Saltlakrits för att vara riktigt specifik. Nackdelarna är nedsvärtade tänder, ett icke gynnsamt sockerintag och förhöjt blodtryck (om jag redan varit drabbat av mindre bra blodtrycksvärden). Fördelen, förutom den (utan jämförelse) karaktäristiska smaken med sin utsökt fina sälta, är den att jag sällan blir "överlastad", då en känsla av obehag och lätt illamående lätt infinner sig (tyvärr inte tillräckligt fort alla gånger).


4. Diverse glasskonstellationer och -unikum kan, utan närmare eftertanke, också räknas in i den kategori under vilken innehållet i punkt tre faller.


5. Förnöjsamhet, inspiration och personlig utveckling är ytterst väsentliga delar av den process som håller mig vaken till dygnets sista timmar. Denna process hjälper mig även ur sängen klockan alldeles-för-tidigt-idag-igen på morgonen. Processen blir komplett och som mest slagkraftig när jag befinner mig "instämplad". Jag älskar mitt arbete (plagiat är inget - yttrandefrihet är allt! Right?).


6. Jag är, nästan löjligt, förtjust i idiomatiska uttryck. Framförallt egenhändigt komponerade, och av andra kombinerade, idiomatiska uttryck.


7. För övrigt anser jag att bokstavskombinationen DIH är ganska vacker. 


Så var samtliga kriterier uppfyllda för denna fenomenalt uppskattade utmärkelse.


Må utmärkelserna bli många fler och minst lika uppskattade.


Må väl!

Av Niklas Herrström - 25 januari 2010 19:19

Kvällen kommer fortsättningsvis att spenderas i sovrummet - målandes. 


Jag är verkligen inte sugen på det, men vad ska jag göra? Det får vara slut på tålamodet. Åtminstone tillfälligt.


Eller...


Ska jag strunta i det? Låta det vila ikväll? Låta mig vila ikväll?


Jag har ju trots allt tränat idag. Imorgon väntar ytterligare träning. Lunchdejt i vanlig ordning.


Så. Sängen väntar (i brist på soffa!). 


God natt!






Av Niklas Herrström - 24 januari 2010 23:02

Livet är en konstig dans, där partners, stil, tempo, låtval och dansbana mången gånger varierar. 


Liknelsen bör tas med ett saltkorn eller två. Dock är den, så när som på dessa saltkorn, inte helt malplacerad.


Varför denna underfundiga liknelse? "Filosofiskt" dravel en söndagkväll är väl aldrig fel?


Hur som helst. Livet. I genomsnitt består livet av ca 29 000 dygn (fritt uppskattat efter minnesbilder av SCBs statistik över svenska mäns medellivslängd. För kvinnor bör samma siffra ligga kring 30 000 dygn). Av dessa dygn har jag snart levt 11 000. Eller, snart och snart, men i slutet av första halvan av nästa års andra hälft har jag levt detta, till synes, oändliga antal dagar. Trettio respektingivande år. Naturligtvis är det få som håller med om förra meningen.


För att kunna relatera till hur lång tid trettio år trots allt är, så är det bara till att se i backspegeln och minnas episoder som hände när man gick i, säg, tvåan på lågstadiet. Minns du mycket från den tiden? Visst, någon enstaka händelse minns nog de flesta, och vissa säkert fler än så. Dock är det trots allt väldigt längesedan, vilket gör att minnet sviker. När man går i tvåan är man åtta år. Det är alltså tjugotvå år sedan det året man fyller trettio. Under dessa tjugotvå år hade man hunnit genomlida hela grundskolan två gånger. Plus gymnasiet en gång. Plus ett års militärtjänstgöring. Märk väl att ytterligare åtta år ska adderas för att talet trettio ska uppnås. Frågar ni mig så tycker jag att det är ganska så lång tid.


Tänk dig en grå och trist dag. Agendan är tom. Ingen svarar i telefonen när du ringer för att förhöra dig om umgänge. Tiden riktigt seeegar sig fram. Det är nästan så att visarna på klockan verkar snurra baklänges, och dessutom mycket fortare än vad de vanligtvis gör på rätt håll. En riktigt seg dag. 11 000 riktigt sega dagar. Nåväl, så många sega dagar verkar helt orimligt, men de behövs för att ytterligare sätta de trettio åren i relation till något greppbart.



Trettio års dansande. Inledningsvis endast en primitiv form av spädbarns-breakdance. Tids nog utvecklad till "gruppdans" med vännerna. En tryckare med en, förmodat, trevlig tjej för att variera sig lite mellan varven med vännerna. Med tiden blir det fler, och mer sofistikerade, danser med olika partners. Olika danser. Varierande tempo och intensitet. Nya dansställen. Tids nog dansar man samma dans, i olika tempo, på samma dansbana. Med samma partner. Livet ut.


Livet har bara överraskningar. Inget är givet, mer än det uppenbara. En dag har alla dansat färdigt, och får ställa dansskorna på hyllan. Övriga händelser, möjligheter, besvikelser, glädjeämnen etc. är en produkt av livets slumpgenerator. Inget går att förutsäga. Väljer man en dag att gå åt vänster istället för åt höger, kan detta val få livsavgörande konsekvenser. Visst, det låter lite för enkelt, men ibland är det just så. Enkelt.


Andra händelser är mer komplexa. Likväl försöker vi påverka dem, så till den milda grad, att vi till slut inbillar oss att vi kontrollerar situationen. Detta är, så klart, en utopi. Livet låter sig inte kontrolleras. Hur kan man ens tänka tanken?


Qué será, será. Det som sker, det sker. Visst kan vi påverka en del. Kanske till och med en hel del ibland. Men faktum kvarstår; qué será, será.


Livet är nyckfullt och förändrar vår verklighet i ett ögonblick. Det belönar oss med glädje. Nya människor. Spännande möten. Livslånga kamrater. Det berövar oss glädje. Tar bort människor. Utsätter oss för (o)spännande möten. Ger oss ovänner för livet.


Lev livet så gott du förmår. Livet tänker göra detsamma med dig - vare sig du vill eller inte.



Må väl.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se