Imorgon börjar jobbet igen, och därmed är ännu ett år förlorat.

Ok, jag kan villigt erkänna att nyss nedtecknade mening kan uppfattas som subversiv. Men - jag hävdar ändå att det ligger en viss sanning i mitt påstående.

Om jag tar det från början så börjar jag med att kommentera 2009, som var ett väldigt jobbigt år för mig;

1. Det var ett väldigt jobbigt år av den anledning att allt inträffade för första gången sedan pappa gick bort; första jul- och nyårsafton (okej, de inföll trots allt 2008, men det var inte desto mindre jobbigt för det), farmors födelsedag (en dag då pappa garanterat ringde henne), pappas födelsedag (en dag då många, däribland jag, garanterat ringde till honom), min födelsedag (vilken firades hos pappa år 2008. Det var även en dag då pappa garanterat ringde till mig) samt årsdagen av bortgången, med tillhörande minnesgudstjänst (med känslostormande ljuständning och hjärtskärande toner från orgel och stråke, vilka förde tankarna tillbaka till den där dagen i november 2008 då jag satt och tittade på en kista i Kristianopels kyrka. En kista med pappas namn på...). Tilläggas bör att det är jag, tillsammans med min bror, som är farmors närmsta länk till vår framlidne pappa, vilket också blir en sorts påfrestning.

2. Diskussion. Osämja. Separation. 

3. A r b e t e! Fysiskt har detta, utan jämförelse, tärt mest på mig. Många nya upplevelser, lärdomar och utmaningar stod för dörren 2009. Lika mycket som det var ett intensivt och "jobbigt" år blev det lärorikt, uppskattat, utvecklande och kreativt. Psykiskt har det både räddat mig undan avgrunden, men samtidigt tärt på mitt välbefinnande från tid till annan. Känslan av otillräcklighet gjorde sig påmind emellanåt. 

Med det sagt om 2009 följer lite reflektioner kring årsskiftet, och de tre nyss förlupna veckorna - också kallade semester;

18 december 2009 till 7 januari 2010 har jag varit ledig från jobbet( ja, frånsett att jag haft jour och bakjour ca sex dagar under denna period). I min stressade höstvardag drömde jag om denna semester. Den skulle vigas åt renovering av, åtminstone, sovrummet i min införskaffade lägenhet. Jag hade en, vad jag tyckte då, realistisk tidplan över arbetets fortskridande. Visionerna började ta form för lägenheten som helhet. Tankegångarna var idel positiva och fingrarna kliade.

Vad resultatet av denna semester blev finns återgivet i bloggens historik. Nå, åtminstone vad gäller renoveringsarbetet. Semestern har, förståndigt nog, använts åt så mycket mer substantiella aktiviteter. Jag trodde att renovering var det jag ville ägna mig åt, när jag i själva verket var urlakad på så mycket annat. Personer och händelser fick mig att komma ur min jobbhets (ja, jobbhets är verkligen rätt ord för att beskriva min höst) och inse vad jag egentligen behövde ägna mig åt. Jag har fyllt på med rätt energi, och verkligen distanserat mig från jobbet. Av att bara göra "ingenting", prata, träna, skriva, skratta. Ett stort tack för tre härliga veckor! Må de bli många fler!

För att knyta an till mitt inledande, och smått provocerande, försök till att sticka ut hakan, så skulle jag vilja komplettera med följande;

Mitt 2009 var så intensivt och, bevisligen, fyllt av många, mer eller mindre, jobbiga händelser. Under de förutsättningarna försvinner tiden, likt materia i ett svart hål. Den försvinner obönhörligen. Blixtsnabbt och ljudlöst. Bort. Iväg. Oåterkalleligt. För evigt borta. I bästa fall är den välinvesterad. I många fall "bortslösad". Att sitta och tänka på vad som varit och inse att man ställer sig frågan "Var tog tiden vägen?" är inget eftersträvansvärt. Det gäller att ta tillvara guldkornen i vardagen. Stanna upp och lyssna på tystnaden och njuta av stjärnorna. Prata och umgås. Att investera i människor ger den finaste avkastningen.

Må 2010 inte bli ett av dessa förlorade år. 

Imorgon börjar det....på riktigt!