Det går verkligen utför med mig och mitt "bruk". Eller, missbruk, vilket det nog snarare är fråga om.

Tidigare har jag varit periodare, men nu är jag, på allvar, fast i träsket. Upp till nacken begravd i tjock missbruks-dynga. Jag verkar sjunka djupare för varje dygn som passerar, likt vore det kvicksand under mina fötter.

Jag hade en period sommaren 2009 då jag tyckte det var illa. Illa nog. Total, avskyvärd, hängivelse åt mitt tillstånd av inbillad tillfredsställelse. Vid denna tidpunkt bodde jag fortfarande kvar i Lund, där tillgången på den efterfrågade substansen inte var helt självklar.

Under hösten hade jag karaktär. Jag klarade mig. Jag höll mig undan. Visst, vid något enstaka tillfälle trillade jag dit, men det blev aldrig illa ställt. Inte som då. Inte som nu. En förmildrande faktor kan vara att jag bodde i Eslöv, och att jag, trots sökande med ljus och lykta (Ja! Jag erkänner! Jag försökte! Jag ansträngde mig verkligen!!), inte var lyckosam i mitt sökande efter det kroppen efterfrågade. Begärde. Ursinningslöst krävde.

Den trettonde november inträffade så dagen. Dagen som var början på slutet (inte som Churchill sa; slutet på början). Dagen då jag fick nycklarna till min lägenhet. Min lägenhet i Städernas stad - Malmö (Hör! Lovsångerna ljuder! Skalderna skaldar! Himmelsblå skyar omfamnar ömt Staden Malmö! Blott en stad kan tyckas - men vilken stad det är!).

Malmö är en stor stad. Utbudet av restauranger, kultur, affärer och upplevelser är i det närmaste obegränsade. Detta har jag bittert fått erfara. 

På följande adresser har jag lyckats tillgodose mitt behov. Stillat min kropps begär;

Holmgatan.

Stora Nygatan.

Per Albin Hanssons väg.

Västra Rönneholmsvägen.

Västra/Stora Varvsgatan.

Erikslustvägen.

Regementsgatan.

Farliga adresser. Förrädiska. Förgiftande.

Med denna nya vecka börjar så min väg ut ur missbruket. Jag är stark!

Mycket mer sällan ska jag falla för frestelsen. Återgår till ett, av gemene man ansett, normaltillstånd.

Min last ska inte så längre vara. Ögonblick av njutning vid få, utvalda (och väl valda), tillfällen ska vara mitt motto. Rimlighet. 

Allt detta sommaren till trots. Denna årstid då missbruket blir som värst. Denna årstid då det är så svårt att motstå.

Motstå.

En glass.

 

Linn

5 april 2010 07:31

Hahhaha det visste jag redan i första meningen vad det var!
Jaaa, jag kan ju bara hålla med! Men jag fattar inte vad du håller på med? Försöka ta dej ur? Det är ju det mest idiotiska du kan göra! Håll dig bara till en om dagen så löser det sig, jag lovar. Och en riktigt varm sommardag kan du få ta två! Lyssna på little mama... Kramis

http://www.linnbos.blogg.se

 

Alexandra

5 april 2010 12:06

Jag precis som Linn anade redan vid rubriken det handlade om. Eftersom du springer bra och rör dig massor tycker jag som Linn att du kan fortsätta njuta av din glass om du inte äter mer än en om dagen blir det nog bra.

 

Veronica

9 april 2010 18:21

HA.
Springer bra???
Ni skulle bara veta.
Det är är latmaskarnas latmask.
Han bara sitter på kontoret med fötterna på skrivbordet och trycker i sig glass och godis.
Tydligen så tycks han dock ha en övernaturlig ämnesomsättning, eller så är han en alien...
Jag tror på det sistnämnda.

*petar på Niklas med en pinne*

http://got-a-case-of-bipolar-life.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helgen har inte spenderat särskilt mycket i köket, men i lördags började jag montera det jag köpt på IKEA i fredags kväll. Ja, jag vet; vem besöker IKEA en fredagkväll? Tydligen väldigt, väldigt många!   Innan jag begav mig ut för fotbollsmatch m...

I fredags kom så elektrikern och kopplade in häll och ugn. Han fick också dra om de kablar som jag, idiotiskt och oförsiktigt nog, hade borrat av i min iver att sätta upp reglar på väggen. Ett smärre mirakel gjorde att jag inte fick flera hundra volt...

Dagen har varit lång, och relativt händelserik.      Jag köpte en köksblandare, som jag ivrigt packade upp. Det blev en missräkning med vattenanslutning, så jag fick köra ut till Svågertorp ännu en gång och handla två 10/15-nipplar på Bauhau...

Alltså. Nu är det riktigt skönt att vistas i köket. Bara att kika in skänker en lyckokänsla till mitt hårt prövade sinne.    Ett stort tack till Veronica som ombesörjde lån av sticksåg och hjälpte mig med det spännande, och stundom smått förtvivl...

Nu har det hänt grejer! I vanlig ordning; varför har jag inte gjort detta tidigare? (okej, den frågan har faktiskt ett bra svar; jag har haft fullt upp med att sätta upp och ta ner skåp, eller om det var ta ner dem för att sedan sätta upp dem igen..?...