En vecka "för sent" kommer så detta korta inlägg kring första delen i berättelsen om renoveringen av vardagsrummet.

Ni som "hängt med" i min renovering av sovrummet undrar nog om allt står rätt till med mig (okej - vissa av er kanske undrar det i alla fall?) när jag nu påbörjat renovering av vardagsrummet. Framförallt som jag började samma dag som jag flyttat in i sovrummet, och sonika inte hunnit njuta av att faktiskt ha ett vardagsrum. 

En fin sak med att bli färdig med sovrummet var att jag faktiskt flyttade ut från ett rum, och fick två nya rum! Dels sovrummet, men också embryot till mitt framtida vardagsrum - ett rum jag nu "satt tänderna i". 

Som jag nämnde ovan gav jag mig i kast med att bära/släpa (mest bära - bara lite "kasande") in sängen i sovrummet på kvällen den 27 mars. När jag väl hade fått ut dator och ytterligare lite attiraljer så satte jag så igång med att förbereda vardagsrummet för stundande renovering. För att knyta an till "dum-i-huvudet-tesen" ovan så måste jag proklamera att sov- och vardagsrummen inte är jämförbara på annat sätt än att de är belägna i samma lägenhet (och väderstreck!). I övrigt skiljer de sig åt i yta och grundskick. 

Där sovrummet var inspirerat av det, totalt ocharmiga, 90-talet, med sin beige-/orange-/terrakotta-/någonting-färgade plastmatta och målade tapeter, andas vardagsrummet tidlöshet med sin fiskbensparkett och strukturtapet.

För att ytterligare förtydliga, så innebar (vilket den trogna läsaren har färskt i minnet) renoveringen av sovrummet att jag, till sist, fick "riva" ner/upp allt från väggar/golv och börja om från grunden, med, till synes, oändligt underarbete som följd. Detta var roten till min, tidvis, extrema olust inför att fortsätta uppgiften.

Vardagsrummet lider inte av sovrummets brister. Här är underarbetet så ringa att det snarare är en fröjd (okej - nu överdriver jag en hel del!). Dock är det i princip obetydligt i jämförelse med det jag fick ta mig för i underarbetesväg i sovrummet.

Första kvällen hann jag med följande:

Så var jag igång igen! Först - gå lös med maskeringstejpen! 

This brings back memories!

Jag var ytterligare lite mer noggrann här än i sovrummet. Kanske beror på att jag inte skulle "slakta" allt, vilket jag gjorde i sovrummet (förutom fönsterparti och fönsterbräda). I sovrummet behövde jag inte bry mig lika mycket om eventuella "olyckor" (spill, tappade verktyg och dylikt).

Den observante märker att jag investerat i bredare maskeringstejp!

Här har jag rivit bort den gamla antennkabeln. Com Hem skickade ut någon som drog en ny (sitter i hörnet. Utanpåliggande kablar är så tråkigt!).

Ett fult, gammalt och rostigt gardinbeslag mindre till antalet.

Eftersom golvet ska sparas så gällde det att vara försiktig när golvlisterna skulle bort. Ett tag funderade jag på om jag skulle behålla dem, men de är hälften så höga som de jag satte in i sovrummet, och ganska illa däran, so they had to go!

Inte så rejäla spikar denna gången (trodde jag ja!).

Det är mycket som döljer sig bakom golvlister som suttit fast i 61 år.

Dock var det oväntat att hitta en ett-öring. Detta exemplar är från 1935, då Gustav V var kung i Sverige.

"Inkapsling" av det underbara golvet har tagit sin början.

"Såret" efter antennkabeln spacklades fort igen. Förutom detta spacklade jag igen efter gardinbeslagen. Det var allt underarbete som krävdes. Lite skillnad mot sovrummet...

Där stegen skuggar väggen kan man skönja första våden "återställare". Detta hände under första kvällen. Lördagen gick ännu bättre!

Så här ser väggarna ut - i hallen! De såg ut så i vardagsrummet också, fram till i söndags vid 1930. Jag återkommer till det.

Som jag skrev tidigare så blev jag positivt överraskad över att golvlisterna hade monterats med mer modesta tingestar till spik. Trodde jag ja! Detta spik fick jag inte ut (om jag inte hade fortsatt att riva väggen), så jag slog in det och böjde det innan jag spacklade över eländet...

Elände kallar jag för övrigt bara spikar som inte vill som jag vill. De andra är väldigt vackra skapelser som tål att förevigas - både en och två gånger!

Söndag kväll 29 mars 2010 - ca kl 1930. Alla väggar har berikats med lim och våder med återställare. Det som återstod var ytorna i fönsternischen. Detta ordnade jag senare i veckan (eller snarare tidigt i veckan som följde).

En kär vän (bland många!). Min brytbladskniv har skänkt mig mycket glädje och hantverksmässig tillfredsställelse. Passa på att investera i en robust variant, istället för "lättviktarna" i plast.

Fönsternischen efter inklädnad, hörnförstärkning, spackling och slipning.

Mer fönsternisch.

Ytterligare lite fönsternisch..

Och där kom sista bilden på fönsternischen...

Alla väggar inklädda, spacklade och delvis slipade. Bilden är från kvällen 3 april. Fortfarande en del "bråte" kvar att göra sig av med.

Samma som ovan men från en annan vinkel.

Efter att bilden ovan togs fick jag ett ryck och tömde rummet på oväsentligheter, maskerade det sista av golvet och satte sedan igång med att måla taket. Förvånansvärt hur fort man glömmer att man blir så prickig av att måla tak! Dock gick det väldigt fort, och blev väldigt bra (vilket inte syns nedan)!

Färdigmålat tak! Lycka!

Imorgon väntar 5½ skarv på att slipas, sen är det dags att maskeringstejpa och sedan grundmåla. Hinner jag grundmåla allt och sedan måla två lager med S 0500-N innan det är dags att gå till jobbet på tisdag?

Det återstår att se!

Jag lovar för övrigt att bättra mig gällande uppdateringar av bloggen. Nu börjar det snart bli spännande, för efter vardagsrummet väntar golvläggning i kök och hall, och lite pyssel med väggar och tak i köket.

För att inte tala om att jag snart får en ny lägenhetsdörr!

På återseende!

Må väl.