Så här innan årets sista dag har jag avslutat ytterligare en liten del av arbetet i sovrummet;

Taket är målat.

Det gick faktiskt förhållandevis snabbt att måla. Dessutom förhållandevis smärtfritt. Med detta menar jag att min begynnande träningsvärk/utmattade muskler inte hade en negativ inverkan på min förmåga att måla, vilket så klart var väldigt skönt!

En anledning till att jag inte påbörjat, och avslutat, målandet tidigare, och inte renoverat särskilt flitigt heller, trots tre veckors semester, är att jag...*trumvirvel*...börjat träna. Fitness24seven.

Fördelar;

1. Träningssällskap

2. Nära jobbet

3. Billigt

4. En mer vältränad kropp

Nackdelar;

1. Träningsvärk

Träningsvärken kommer göra sig mer påmind imorgon, framförallt efter det Core-pass som klarades av idag. Mer träning imorgon! Som synes överväger fördelarna, vilket gör träningen mycket lättare att motivera i stunder av uppgivenhet och ointresse för träning. Nu har jag inte upplevt några sådana stunder ännu, och kommer säkerligen(???) inte att göra det heller.

Nyårsafton imorgon. Årets sista, och mest överskattade(?!), dag. 

Jag ska åtminstone göra som Barney Stinson och....Suit up!

Gott Nytt 2010!

En kofot senare var problemet äntligen löst! Kofötter gör minsann nytta inte bara där de sitter fast på kornas ben.

Jämför gärna med femkronan och de "normala" spikarna som användes till delar av golvlisterna.

Jämför med avarterna.

Nedanstående är, till stora delar, ett avsteg från vad jag har lovat mig själv (och i viss mån er som, eventuellt, läser) att inte skriva om. För detta ber jag härmed om ursäkt.

Tidigare har jag skrivit ett inlägg om en soffbordsbok som jag, ofrivilligt, slarvat bort ett antal gånger. Så är inte fallet längre. Min kära mor återfann den och gav den till mig i julklapp, så nu är den fortsättningsvis i min ägo. Mycket trevligt!

[http://life-begins-in-malmoe.bloggplatsen.se/2009/11/19/]

Julen mottogs dagen före själva Dagen med ett omisskännligt "pys" när, som jag så "finurligt" uttryckte det, (jul)musten gick ur mig vid ankomst till min mammas boning (vilken ligger i en stad som heter...ja..eller..vi nämner inte den vid namn).

Julafton blev trots detta en lyckad dag/kväll med mycket värme, god mat och trevliga julklappar. Tilläggas bör en del intressanta och roliga diskussioner. Dessutom ytterligare en julafton via "länk", vilket var väldigt trevligt (Tack!!).

Tyvärr faller en mörk skugga, likt en tjock och rå dimma, även över denna julafton. Den är inte lika tjock och ogenomtränglig som den var förra året, men återigen ytterst påtaglig och närvarande. Så tung att benen ger vika, men samtidigt så lätt att den sipprar in i minsta cell i min kropp. 

Döden. Döden frambringar denna skugga. Svart, mörk och äckligt tjock och tung. Oönskad. Så infernaliskt (för att citera Dig) oönskad.

Skuggan ligger alltid kring mina fötter. Skuggan sipprar alltid runt i min kropp, in och ut genom mina celler och rycker loss bitar från min hjärtmuskel. Min hjärna är sedan (för)länge  förgiftad och fylld av smolk efter det ständiga tankearbete vilket skuggan frambringar. Ibland är skuggan lite tunnare, nästan på gränsen till genomskinlig. Ofta mörknar den och omsluter mig i sitt järngrepp.

Tack o lov kommer ljuset ibland och lättar upp i det mörka. Vindpustar flämtar oförtröttligt för att lätta upp det tjocka och ogenomträngliga. 

Tack ljuset! Tack vinden! Tack ni få som kan tillskriva er dessa elements egenskaper! Tack! Och det största av tack till Dig, som är med mig, såväl i vaket tillstånd som i drömmarnas, oftast, underbara värld. 

Julen. Julklappar. Jag hoppas att allt en dag återfår sin glans. Inget blir någonsin vad det har varit, men kanske kan det bli lika bra, om än på ett nytt vis?

Den bästa julklapp jag kan få? Dig - så klart!

Vila i frid.

Kragen är greppad. Ett lite halvfast grepp. Det är farligt att ta i för hårt för tidigt och för snabbt.

Lagom är bäst.

Parentes (btw så älskar jag parenteser, och, icke att förglömma, bisatser! De passar så bra i såväl tal- som skriftspråk. Berättelsen blir mer...nyanserad(?) då. Självklart kan den också upplevas som mer svårbegriplig. Tilläggas bör att den också blir längre, precis som den inledande bisatsen, med efterföljande utläggning, just bevisat. Lovely!):

Nu glömde jag nästan bort varför jag ville göra en parentes efter mitt inledande textstycke. Det var ordet lagom som föranledde en lite djupare analys/utläggning/ställningstagande.

I alla fall; lagom är ett intressant, svenskt(?), fenomen, som innebär att man inte ska göra något varken för bra eller för dåligt, aldrig ta för mycket eller för lite, etc. osv. Man ska således göra allt lagom bra respektive ta lagom mycket. Ja, poängen är väl ganska så tydlig? 

För att fortsätta på den inslagna, och med bisatser besudlade, vägen så vill jag hävda att lagom är ett begrepp som håller ihop samhället. Ja, jag vet att jag verkligen tar ut svängarna ordentligt, men jag tror ändå att det någonstans ligger en ganska stor sanning i mitt påstående.

Som ett, tämligen onödigt, men ack så meningsfullt ändå (motsägelsefullt - jag vet!), instick i utläggningen om ordet lagom, så måste jag påpeka att jag med detta inlägg lite frångår principen med min blogg. Jag ska ju i huvudsak främst skriva om den pågående renoveringen, och även den framtida inredningen, av min lägenhet. Den uppmärksamme märkte säkert att jag nyss delvis friskrev mig från att uteslutande skriva om nyss nämnda lägenhet, med allt vad därtill hör. Sen kan man säkert tycka att det ju trots allt är min blogg, och att jag skriver om vad som faller mig in. Poängen är ändock att hålla fast vid ämnet, för att lyckas upprätthålla det intresse som finns bland er där ute (för något intresse finns trots allt. Åtminstone inbillar jag mig, narcissistiskt nog, det).

Som återkoppling till förrförra textstycket så tänkte jag utveckla min "tes" om att ordet lagom är kittet som fogar samman det Sverige vi har idag;

Lagom låter varje individ själv få tänka efter kring vad lagom egentligen innebär. Detta får, förhoppningsvis, till följd att färre överilade beslut fattas. Valet kring hur mycket sås som ska slevas upp blir, sannolikt, mer genomtänkt när hänsyn ska tagas till begreppet lagom.

Förhoppningsvis tillämpas begreppet lagom även gällande mer intrikata frågeställningar/handlingar, och får på så vis mer välcementerade beslut att fattas. En stor båt behöver som bekant längre tid på sig att vända än vad en jolle behöver för att genomföra samma manöver. Beslut som är mer lagom till sin karaktär kan liknas vid att försöka vända en stor båt. Hastiga, och mindre genomtänka, beslut kan få lika plötsliga vändningar som när rodret dras åt olika håll på jollen.

 Så görs slutligen kopplingen med begreppet lagom och samhällskitts-liknelsen; tillämpas nyss nämnda begrepp på fler plan än just vid middagsbordet, så borde det få en effekt av välövervägda beslut, där inte för mycket, men inte heller för lite, tas i beaktande innan beslut fattas. Summan av kardemumman blir alltså - Sverige. Landet lagom, där allt rullar på i sakta, "byråkratisk" (läs lagom), mak. Enerverande för många - säkerligen tryggt för oss alla.

- Slut på parentesen -

För att knyta an till bloggens huvudsakliga innehåll så kan jag informera om att all återställare är monterad på väggarna i sovrummet. Dessutom är latexfogen mellan vägg och tak på plats, liksom likadan fog i hörnen från golv till tak (och vice versa).

Nästa projekt - målning av taket!

För den som eventuellt undrar varför det inte händer något här/i lägenheten/med renoveringen, och om jag helt enkelt blivit riktigt jävla lat, så är svaret "Ja, jag har blivit lat, och av den anledningen så händer det inget!!".

Jag har drabbades av "post-traumatisk stress" efter en för intensiv höst, vilket ledde till att sista arbetsveckan blev extremt ostrukturerad. Följden av det blev att jag inte mäktade med att uppbringa några krafter när jag väl kom hem från jobbet, vilket så klart fick renoveringen att utebli.

Som grädde på moset drabbades jag av en riktigt, riktigt tung och segdragen förkylning, som gjorde mig ytterligare oförmögen att uppbringa de krafter som behövs för att orka gå över tröskeln till "eländet".

Nu är ovanstående en inte helt rättvisande bild av hur situationen egentligen förhåller sig, men för att döva mitt dåliga samvete får det bli den officiella versionen.

Jag har åtminstone besökt byggvaruhandeln och fyllt på med lite material och verktyg, så att jag inte ska ha ytterligare anledningar till att inte färdigställa mitt blivande sovrum. Dock får allt arbete vänta ytterligare några dagar. Först inträder den obligatoriska julefriden, under vilken just frid ska råda. Av respekt för mina grannar framförallt. Nåväl, någon ursäkt måste jag ju ha, eller?

God jul!

Trots min dekadens tog jag mig i kragen och satte igång arbetet med att slutföra "grunden" för sovrummet, dvs. väggbeklädnaden. 

Arbetet fortskred i stilla mak under några timmar (det gäller trots allt att få lite snits på det hela!), och när klockan närmade sig tolv skulle jag lägga sista handen vid lim och väv. Efter en lång kväll med limmande, skärande, mätande etc. så var jag väldigt nöjd över att jag äntligen skulle kunna gå och lägga mig, och samtidigt vara färdig inför nästa etapp.

Naturligtvis så blev denna glädje kortvarig. Det visade sig att väven var slut. SLUT! 25 meter - slut! Jag orkade inte ens bli irriterad. 

Och varför sitter jag här, mitt i natten, när jag ska vara på jobbet om 6½ timme?

Lite bilder är allt jag mäktar med som avslutning.

Alla vinklar kring dörren till sovrummet var det jag först gav mig i kast med.

Därefter gick jag loss på den kvarvarande väggen.

 Inte alls frustrerande med en halv m² som grinar elakt åt en mitt i natten...

  Nog blir det fint till slut! Efter några lager med färg så!  

Så kom den då. Jubileumsboken.

Njut nu av ett foto i färg som omväxling!

Snart är väggbeklädnaden på plats. 2/3 är uppsatt under eftermiddagen idag. En vägg och lite småpyssel kvar,  sen ska det målas för glatta livet! 

Nästa helg är det golvläggning som gäller. Sen är sovrummet färdigt, förutsatt att jag orkar sätta upp golvlisterna. Jag har förstått att det, av någon outgrundlig anledning, är väldigt jobbigt och sällan åtgärdas förrän en lång tid efter det att allt annat sedan länge är färdigställt. Dock förstår jag inte varför. Det jag gjort hittills är ju så mycket tråkigare och tidsödande än att såga till några golvlister och spika dem på plats. 

Lite bilder från eftermiddagen:

Gavelväggen är klar.

  Samma vägg ur en annan vinkel.

Väggen mot köket då hälften var färdigt.

Innan sista hela våden.

Bara lite småfix runt dörren kvar på väggen mot kök/hall.