Det krävs eftertanke. Det krävs beslutsamhet. Det krävs mod. 

Utvärdera nuläget. Väga denna utvärdering mot det som varit och vad som möjligen kan komma att bli framgent. Kontenta!

Är nuläget verkligen byggt av bra underarbete och med omsorg? Är nuläget så välgrundat att ytan inte släpper för att blotta något skamfilat därunder? Att skapa nuläget från grunden är trots allt essensen av det hela. Aldrig kan väl något hålla om underarbetet är hafsigt utfört?  

Någonstans fattas beslutet; ska arbetet fortlöpa eller avslutas? 

Ska det avslutas för att låta annat ta vid? Anses målet uppnått och möjligheterna till förbättring och finputsning vara uttömda?

Kanske ska det fortlöpa? Någon del måste bättras. En del som krackelerat måste putsas till och förstärkas. Kanske en törn behöver få sig en översyn? Delar ska plockas ner, restaureras och byggas upp; starkare och mer lämpade än de som ursprungligen existerade.

Ett avslutat nuläge - dåtid! Andra saker tar vid och leder iväg i nya riktningar.

Ett föränderligt och dynamiskt nuläge; det nuläge som fortlöper - framtid! 

Ständig insikt om vilja av förändring och förbättring. En nyanserad syn på omgivningen. En känsla av lagom tillfredsställelse och ro, med en ständig beredskap att göra en liten finjustering vid behov.

Ett drag med spackelspaden. En finputsning med sandpappret. Några svepande rörelser med rollern. En inoljning av golvet.

Sovrummet må upplevas som att det strax är färdigt, men sovrummet är framtid!

En epok har nyligen tagit vid. Dags för utveckling och finjustering!

Må väl!

Det är synd att säga att det går fort fram (jag kan ju inte svika alla förväntansfulla läsare genom att hasta igenom golvläggningen!).

Detalj av tilja som plockats bort.

Detalj av samma, bortplockade, tilja.   

Nu är hälften av golvet utlagt.

Det blir riktigt, riktigt bra......!

Nej, så väl är det inte. 

Dock är grålumppappen utlagd. Eller, mittåt, en längd papp är utlagd. 

På denna längd ligger en ensam bräda utlagd. Som stöd i ensamheten har den blå kilar att luta sig mot (istället för mot väggen, som för övrigt är oerhört välmålad! Observera att välmålad inte avslöjar om den är målad med ackuratess eller en oerhörd mängd färg...)

Jag satt fast i "skarvträsket" en stund, men lyckades komma ur det efter lite konsultation med "the" evil one. 

Jag fortsätter med golvet en annan dag (sannolikt kväll, men man vet ju aldrig om jag spenderar en helg med golvläggning? Delirium nästa?). Varför slita ut sig redan första dagen av renoveringen? Det gäller, som bekant, att ha tålamod!

För övrigt är hela golvet redan inlagt. 

"Jag" gillar förvirrade och dubbla budskap (jag är i en fas där jag ofta får frågor kring renoveringen, och dess eventuella slut. Genom att förleda er alla kan jag  ta ännu längre tid på mig).

"För" övrigt är "citationstecken" nästan lika underskattade som parenteser (vilka, så klart, är ett helt fantastiskt överlägset element i, företrädesvis, det svenska språket (dubbelparenteser är inte så dumma de heller)).

Ibland inträffar saker som får världen att stanna upp och dess invånare att tappa andan.

En sådan sak har inträffat ikväll.

Sovrummet är urstädat. Redo för golvläggning.

Februari kunde inte börjat på ett bättre sätt!

Må väl! I will! 

Idag:

• Slipa spackel - klart!
  
  
  
• Måla - klart!
  
  
  
• Städa ur sovrummet inför golvläggning - kvarstår.

Nu är det kväll. Efter lite mat är det dags för punkt nr tre. Jag är fortfarande i zonen.

Idag:

• Slipa spackel
  
   
• Måla
  
   
• Städa ur sovrummet inför golvläggning

Idag är jag i zonen!

Snö. Slask. Var är den underbara barmarken?

Dagen, liksom mina skor, har kantats av snö, modd, slask och salt. Ett destillat senare fick även strumporna sin beskärda del då de blev ganska så våta. Inte så upplyftande när jag väl var tillbaka på kontoret. Jag skulle kunna skuldbelägga min "fåfänga", men jag väljer att ignorera denna plötsligt uppkomna känsla av försök till en rättvisande bild av mitt elände.

Dagen har i övrigt varit fylld av solsken och skratt. Åtminstone till en klart övervägande del. Vissa episoder har ju varit mindre muntra. Folk säger jag bara! Dessa övriga människor som ibland endast verkar finnas till för att göra saker extra komplicerade, förargande och, ibland, helt underbart roliga!

Snorkigheten hos vissa vet för övrigt inga gränser. Likadant är det med den överdrivet inställsamma attityden hos andra. 

Tur då att jag är så perfekt själv. 

Jag är för övrigt så perfekt att jag igår kväll, på ett perfekt sätt, utförde en perfekt omspackling ovanpå de redan perfekt målade väggarna i mitt perfekt dimensionerade sovrum. Någon dag ska jag utföra en perfekt slipning av detta perfekt applicerade spackel, för att sedan komplettera med lite mer perfekt målande med den perfekt blandade vita färg jag inhandlat på ett perfekt sätt.

Denna känsla av perfektionism infann sig redan i förrgår när jag slutfört målandet för tredje gången. Jag insåg att jag, i mitt perfektionistiska rus, var tvungen att öka på det perfektionistiska intrycket en smula. Ett annat tillstånd än perfekt är inget tillstånd värt att nämna.

Jag ber att få återkomma med en perfekt redogörelse när total perfektionism är uppnådd (sannolikt återkommer jag långt, långt innan detta tillstånd infunnit sig).

Må väl!

Äntligen!

Ordningen är återställd. Det är snökaos i Skåne igen.

Det känns tryggt!

Jag har känt mig vilsen i några veckor (förutom när jag tillfälligtvis vistats på Antarktis), men i skrivande stund har ett sällan skådat lugn infunnit sig.

Det snökaos som hittat tillbaka är en skänk från ovan - i dubbel bemärkelse (det återställer ordningen, samtidigt som det faktiskt kommer ovanifrån)!

Det finns inte mycket som förenar oss människor så mycket, samtidigt som det låter de mest primitiva drifterna tränga fram från sina mörka skrymslen.

De "goda" sidorna är att många förenar sig i ett allmänt "mystillstånd", där alla försöker övertyga varandra om hur "mysigt" det är med all snö. Vidare är det ju så "roligt" med alla dessa snöaktiviteter som kan företas.

De mindre goda sidorna är att affärer plundras av desperata medborgare, hundspannshundar får stryka på foten (tassen), renarna lemlästas och tillreds, ransoneringskuponger blir mest eftertraktade objekt att tillskansa sig (efter igloobyggar-kit, som intar en självklar förstaplats) och bandvagnar återigen blir det vanligast förekommande fordonet på "vägarna".

Nej, se till att proviantera så mycket, och så fort, som möjligt! Imorgon är det för sent. Säkert redan ikväll.

Själv ska jag försöka njuta av en sista kväll i lägenheten, medan temperaturen här inne sakta sjunker (till följd av utebliven fjärrvärmeleverans). Imorgon väntar igloobygge och en förmodad kamp mot isbjörnar.

För att göra dagen komplett väntar jag bara på domedagsprofetian från Lisa Frost...

Må väl.