Jag har, i ärlighetens namn, varit riktigt dålig på att renovera klart sovrummet. Denna lathet(?) överträffas endast av oförmågan att skriva inlägg här.

Eftersom klockan är "mitt-i-natten" så nöjer jag mig med att lägga upp lite bilder från mitt arbete med golvlisterna.

Enjoy! 

Grundmålade golvlister.

Färdigmålade golvlister. Endast eluttaget saknas (hittade det efter en stunds letande).

Jag har precis begrundat mig själv för fyrtio år sedan. Ytterligare en oändlig stig av frågor att vandra nedför i min avgrundsdjupa resa av saknad.

Denna ständiga saknad...

Igår kväll körde jag till Hornbach och handlade tre längder med golvlist. Tre längder gånger drygt fyra meter. Inga korta pjäser direkt.

Eftersom jag inte har någon rymlig bil, eller dragkrok för den delen, så återstod det bara att surra listerna direkt på taket för att lyckas ta hem dem. Det var nog en del människor som fick sig ett ganska så gott skratt; dels när de såg mig surra fast dem, men också på min väg hem (i maklig fart!).

Ikväll har jag börjat såga till listerna. Det återstår endast fyra bitar, men jag vill bespara mina grannar olägenheten, och gör klart allt imorgon. Då ska jag också finputsa alla ändar och slutligen fästa listerna i väggen!

Lyckan är total och allenarådande!

Efter avlutningen var det bara att slipa av golvet, bräda för bräda, och sedan dammsuga upp resterna. Därefter greppade jag rollern i ett stadigt grepp och hällde ut oljan. Resten är historia...!

(okej, det blev väldigt, väldigt bra!! Se själv!)

Dammsugare och papper var två bra hjälpredor.

En tredjedel avklarad!

Skillnaden mellan inte inoljat och inoljat. Redan här, innan oljan sugits upp och torkat, märktes en markant skillnad (lycka!!).

Här syns skillnaden ganska så bra mellan det "torra", avlutade, golvet och det mer mustiga, inoljade, ditot.

Förvånansvärt lättarbetat med roller!

Så ja.

Bättre sent än aldrig.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Nä, ska sanningen fram så är det min extremt långsamma dator som omöjliggjort publicering av bilder från den avslutande delen av golvläggningen. Bidrag till uppgradering tas tacksamt emot!

Eller så kan det bero på att jag inte riktigt haft tid/ork/lust att ge mig hän och redigera bilderna, ladda upp och slutligen publicera dem.

Skam den som ger sig! Nu är de här! 

Först - avlutning!

Redan efter avlutningen blev det ett "vitt"  golv, vilket verkligen gav mersmak. Dock skulle det bli avsevärt mycket trevligare efter inoljningen!

Sovrumsgolvet är numera; avlutat, slipat, inoljat och polerat!

Bilder kommer!

Må väl!

Igår hände det så slutligen; sista golvbrädan limmades och lades på plats. 

När jag hade slagit sista slaget med hammaren mot den där gröna-grejen-som drar-ihop-brädorna, så infann sig en fantastisk känsla. I skrivande stund kan jag inte beskriva den. Det beror antagligen på att mitt ordförråd reducerats i takt med att jag inte skrivit här. Den senaste tiden har det på sin höjd blivit lite bilder, kommenterade med tämligen torftiga kommentarer. Min bristande förmåga att uttrycka min känsla kan också bero på det faktum att känslor ofta är av en abstrakt karaktär, och inte så lätt kan kläs i ord. Även om jag försökt beskriva känslan hade jag sannolikt inte nått fram. Att "prata runt" den och beskriva den på ett trollbindande och vackert sätt, på bästa Ranelid-manér, är inte något som jag mäktar med. Jag kan inte måla med ord, vilkas existens jag dessutom inte är medveten om, varpå jag lämnar mitt försök att beskriva känslan därhän.

Egotrippen är dock total. Jag fullkomligen uppslukas av den ovannämnda, outtalade, känslan. 

Härligt!

Igår vaknade fotografgenerna till liv igen. Antagligen var det känslan som knackade på dörren till nämnda gener. Denna dörr som befann sig på ett avgrundsdjup bort från verkligheten. En dörr till den borttappade inspirationens värld. En trång liten dörr som öppnades på glänt och sakta portionerade ut delar av inspiration och skaparglädje. Nämnda dörr ska i sinom tid öppnas på vid gavel och låta inspirationen forsa ut. Tundra byts mot äng. Isvak byts mot solbad. Bistra midvinternätter byts mot ljuva sommarkvällar. Ljuset sköljer in och kväver det mörker vilket länge nog fördunklat mitt sinne. Jag känner det nu. Det är på väg!

Nåväl. Generna åstadkom bilderna nedan. Det är inte så många fotosessioner kvar nu innan sovrummet är helt färdigt. Skrämmande? Sannolikt endast förlösande! Förlösande?! Smaka på det ordet i sammanhanget som nämns i stycket om att klä abstrakta känslor i ord. Förlösande? Ja, helt klart så, men så mycket mer ändå!

Sista brädan krävde kapning på längden. Detta innebar handsågning om ca två meter. Då krävs en någorlunda rät linje att såga efter. Vad göra när man inte har något tillförlitligt, och rakt nog, att dra denna linje efter? Jo, man använder sågen!

Det blev inte så tokigt! Jag vågar påstå att det blev riktigt bra!

Stumpar från de sista sex längderna. 

Nu ska golvet;

1. Lutas av

2. Vitoljas

3. Kompletteras med golvlister

Därefter väntar inflyttning!

Förlösande!

Må väl!