life-begins-in-malmoe

Alla inlägg den 5 april 2010

Av Niklas Herrström - 5 april 2010 21:12

Det blir inga bilder idag.


Tomma, vita, nymålade väggar är ganska intetsägande i sitt bildspråk.


Däremot kan jag informera om att jag idag äntligen kommit loss (från var jag nu suttit fast?) och grundmålat klart alla väggar. Lagom inspirerande. På onsdag börjar det riktiga målandet. S 0500-N. Härligt!


Vitt är den ultimata (och enda tillåtna) färg man kan måla på väggarna hemma. Okej, det finns någon till (läs svart och en viss "47:a"), men de används mer sparsmakat. Rummet måste tåla färg. Av denna anledning är vitt både en feg utväg och ett säkert kort. ALLT passar till vitt. Basta.


Imorgon blir det, som jag nämnt ovan, inget slit i vardagsrummet. Imorgon är det Malmö Stadion (eller, för att vara korrekt (och för att använda det mindre charmiga) - Swedbank Stadion). Malmö FF tar emot Halmstads BK. Jag njuter fortfarande av att ha så nära till hemmamatcherna. Förra året spenderade jag någon timme före och efter matchen till att ta mig till Malmö, hitta parkering, gå till Stadion, se på matchen, gå till bilen, köa ut ur stan och sedan köra hem.


Seger för Malmö imorgon med 3-1. 


Framåt Malmö - och må väl!

Av Niklas Herrström - 5 april 2010 00:31

Det går verkligen utför med mig och mitt "bruk". Eller, missbruk, vilket det nog snarare är fråga om.


Tidigare har jag varit periodare, men nu är jag, på allvar, fast i träsket. Upp till nacken begravd i tjock missbruks-dynga. Jag verkar sjunka djupare för varje dygn som passerar, likt vore det kvicksand under mina fötter.


Jag hade en period sommaren 2009 då jag tyckte det var illa. Illa nog. Total, avskyvärd, hängivelse åt mitt tillstånd av inbillad tillfredsställelse. Vid denna tidpunkt bodde jag fortfarande kvar i Lund, där tillgången på den efterfrågade substansen inte var helt självklar.


Under hösten hade jag karaktär. Jag klarade mig. Jag höll mig undan. Visst, vid något enstaka tillfälle trillade jag dit, men det blev aldrig illa ställt. Inte som då. Inte som nu. En förmildrande faktor kan vara att jag bodde i Eslöv, och att jag, trots sökande med ljus och lykta (Ja! Jag erkänner! Jag försökte! Jag ansträngde mig verkligen!!), inte var lyckosam i mitt sökande efter det kroppen efterfrågade. Begärde. Ursinningslöst krävde.


Den trettonde november inträffade så dagen. Dagen som var början på slutet (inte som Churchill sa; slutet på början). Dagen då jag fick nycklarna till min lägenhet. Min lägenhet i Städernas stad - Malmö (Hör! Lovsångerna ljuder! Skalderna skaldar! Himmelsblå skyar omfamnar ömt Staden Malmö! Blott en stad kan tyckas - men vilken stad det är!).


Malmö är en stor stad. Utbudet av restauranger, kultur, affärer och upplevelser är i det närmaste obegränsade. Detta har jag bittert fått erfara. 


På följande adresser har jag lyckats tillgodose mitt behov. Stillat min kropps begär;


Holmgatan.

Stora Nygatan.

Per Albin Hanssons väg.

Västra Rönneholmsvägen.

Västra/Stora Varvsgatan.

Erikslustvägen.

Regementsgatan.


Farliga adresser. Förrädiska. Förgiftande.




Med denna nya vecka börjar så min väg ut ur missbruket. Jag är stark!


Mycket mer sällan ska jag falla för frestelsen. Återgår till ett, av gemene man ansett, normaltillstånd.


Min last ska inte så längre vara. Ögonblick av njutning vid få, utvalda (och väl valda), tillfällen ska vara mitt motto. Rimlighet. 


Allt detta sommaren till trots. Denna årstid då missbruket blir som värst. Denna årstid då det är så svårt att motstå.


Motstå.


En glass.

Skapa flashcards