Igår hände det så slutligen; sista golvbrädan limmades och lades på plats. 

När jag hade slagit sista slaget med hammaren mot den där gröna-grejen-som drar-ihop-brädorna, så infann sig en fantastisk känsla. I skrivande stund kan jag inte beskriva den. Det beror antagligen på att mitt ordförråd reducerats i takt med att jag inte skrivit här. Den senaste tiden har det på sin höjd blivit lite bilder, kommenterade med tämligen torftiga kommentarer. Min bristande förmåga att uttrycka min känsla kan också bero på det faktum att känslor ofta är av en abstrakt karaktär, och inte så lätt kan kläs i ord. Även om jag försökt beskriva känslan hade jag sannolikt inte nått fram. Att "prata runt" den och beskriva den på ett trollbindande och vackert sätt, på bästa Ranelid-manér, är inte något som jag mäktar med. Jag kan inte måla med ord, vilkas existens jag dessutom inte är medveten om, varpå jag lämnar mitt försök att beskriva känslan därhän.

Egotrippen är dock total. Jag fullkomligen uppslukas av den ovannämnda, outtalade, känslan. 

Härligt!

Igår vaknade fotografgenerna till liv igen. Antagligen var det känslan som knackade på dörren till nämnda gener. Denna dörr som befann sig på ett avgrundsdjup bort från verkligheten. En dörr till den borttappade inspirationens värld. En trång liten dörr som öppnades på glänt och sakta portionerade ut delar av inspiration och skaparglädje. Nämnda dörr ska i sinom tid öppnas på vid gavel och låta inspirationen forsa ut. Tundra byts mot äng. Isvak byts mot solbad. Bistra midvinternätter byts mot ljuva sommarkvällar. Ljuset sköljer in och kväver det mörker vilket länge nog fördunklat mitt sinne. Jag känner det nu. Det är på väg!

Nåväl. Generna åstadkom bilderna nedan. Det är inte så många fotosessioner kvar nu innan sovrummet är helt färdigt. Skrämmande? Sannolikt endast förlösande! Förlösande?! Smaka på det ordet i sammanhanget som nämns i stycket om att klä abstrakta känslor i ord. Förlösande? Ja, helt klart så, men så mycket mer ändå!

Sista brädan krävde kapning på längden. Detta innebar handsågning om ca två meter. Då krävs en någorlunda rät linje att såga efter. Vad göra när man inte har något tillförlitligt, och rakt nog, att dra denna linje efter? Jo, man använder sågen!

Det blev inte så tokigt! Jag vågar påstå att det blev riktigt bra!

Stumpar från de sista sex längderna. 

Nu ska golvet;

1. Lutas av

2. Vitoljas

3. Kompletteras med golvlister

Därefter väntar inflyttning!

Förlösande!

Må väl! 

 

ma

24 februari 2010 00:04

Gött - som Johan säger:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helgen har inte spenderat särskilt mycket i köket, men i lördags började jag montera det jag köpt på IKEA i fredags kväll. Ja, jag vet; vem besöker IKEA en fredagkväll? Tydligen väldigt, väldigt många!   Innan jag begav mig ut för fotbollsmatch m...

I fredags kom så elektrikern och kopplade in häll och ugn. Han fick också dra om de kablar som jag, idiotiskt och oförsiktigt nog, hade borrat av i min iver att sätta upp reglar på väggen. Ett smärre mirakel gjorde att jag inte fick flera hundra volt...

Dagen har varit lång, och relativt händelserik.      Jag köpte en köksblandare, som jag ivrigt packade upp. Det blev en missräkning med vattenanslutning, så jag fick köra ut till Svågertorp ännu en gång och handla två 10/15-nipplar på Bauhau...

Alltså. Nu är det riktigt skönt att vistas i köket. Bara att kika in skänker en lyckokänsla till mitt hårt prövade sinne.    Ett stort tack till Veronica som ombesörjde lån av sticksåg och hjälpte mig med det spännande, och stundom smått förtvivl...

Nu har det hänt grejer! I vanlig ordning; varför har jag inte gjort detta tidigare? (okej, den frågan har faktiskt ett bra svar; jag har haft fullt upp med att sätta upp och ta ner skåp, eller om det var ta ner dem för att sedan sätta upp dem igen..?...