life-begins-in-malmoe

Alla inlägg under januari 2010

Av Niklas Herrström - 24 januari 2010 22:03

Varv ett avklarat. Varv två återstår. Sedan - målgång!


Det som omnämns ovan är målning av väggarna. Äntligen har jag fått färglager nummer två på plats. Bara ett lager kvar (i bästa fall) innan jag målat färdigt. Förhoppningsvis sker målning av detta lager under morgondagen, med reservation för återfall till den lättja som haft mig i sitt järngrepp fram till i eftermiddags. 


När målandet är färdigt ska rummet tömmas på paketen med golv och sedan städas ur. Därefter börjar finliret, dvs. tillsågning och inläggning av golvet. Detta ska sedan vitoljas (jag har inte bestämt mig riktigt ännu, men nästan!). 


För att inte få för lite att göra eller bli alldeles för stillasittande har jag tänkt dra igång lite parallella projekt. Dessa omfattar banala saker, såsom uppsättning av brandvarnare och anskaffande av armatur till hallen. 


För att, i förväg, sammanfatta mina erfarenheter kring renoveringen av sovrummet, så måste jag nämna följande;

  • spackling. Det hade varit ett mindre mirakel om jag inte lärt mig detta till den nivå jag gjort.
  • öga för detaljer. Det är mycket att hålla koll på i takt med att allt börjar ta form. 
  • tålamod. Detta är en egenskap som jag lärt mig att besitta. Elaka tungor kanske gör gällande att det är det enda, eller det mesta, jag besitter. Detta med tanke på den tidsrymd vilken förflutit sedan jag började riva ner tapeterna...

Nöjd som jag var efter det att jag plockat undan roller, pensel och färgtråg begav jag mig till en liten affär i VH för att handla glass. Belöning är sällan, för att inte säga aldrig, fel! Bilden längst ner visar vad jag köpte. Och NEJ, jag åt inte upp båda två på en gång. Jag åt bara hälften. Av varje sort...


Bra där!


Nä, om jag skulle ta mig lite glass?


Må väl!



  

Detalj av slipat spackel och torkat, oslipat, spackel.


 Ännu mer oslipat spackel (och en strömbrytare).


 Vitt.


 Ännu mer vitt.   


Ytterligare lite mer vitt. 


 Gott. 

Av Niklas Herrström - 24 januari 2010 17:15

Gårdagens halvhjärtade försök till renovering blev just så - totalt och initiativlöst halvhjärtat!


Tanken var igår att senare på kvällen publicera lite mer information kring hur jag faktiskt hade lyckats väldigt bra med att slipa ner det sista av spacklet, och därefter bestrukit resterande väggyta med färg.


Nu blev det inte så.


Däremot gör jag ett nytt försök om en liten stund. Tanken idag är densamma som igår (med risk att göra någon besviken. Nej, idag ska jag ta mig i kragen och med stormsteg närma mig dagen då rummet faktiskt är iordningställt. Det börjar bli lite.."pinsamt"..nu...).


Återkom gärna och "njut" av avslöjande bilder på kvällens framsteg.



Som avrundning innan arbetet tar vid, så vill jag bara be om ursäkt för gårdagens missledande information. Ikväll har jag gjort en mer uppriktig bedömning av rimligheten i mitt åtagande, vilket sannolikt ger ett nytt inlägg här om några timmar. Jag ber om ursäkt för mitt "bedrägliga", för att inte säga oärliga, beteende. Försök ha överseende.




Av Niklas Herrström - 23 januari 2010 15:39

Nyss hemkommen från ett soligt, men kyslaget, Malmö IP. 


Mff besegrade Köge med 5-1 i en ganska så avslagen match. Dock värmde solskenet en del i första halvlek. Under matchens sista tio minuter blev kylan mer och mer påträngande, och jag gick huttrande hem så fort benen bar mig.


Snart dags att förtära de kanelbullar som just nu svettas i ugnen. Därefter ska jag ta itu med sovrummet. 


Äntligen säsongspremiär!


Äntligen solsken och lite (med betoning på lite) värme!


Äntligen sista ansträngningen för att få väggarna färdiga i sovrummet!


Äntligen!


Av Niklas Herrström - 21 januari 2010 20:14

Bloggtorkan har drabbat mig med full styrka. Nåja, nästan full styrka. Jag har åtminstone lyckats uppbringa kraft nog att skriva om mitt elände.


Varför denna håglöshet?


En smygande känsla av likgiltighet och uppgivenhet.


Sovrummet hånskrattar ständigt åt mig.







Nya projekt på gång. Inte hemma. På jobbet.


Nya tag och nya möjligheter.


Nya utmaningar.


Ny glädje.


Nytt år.









Dags att sova nu. Träning 06:45 imorgon.


Sedan - jobba!


God natt och må väl!

Av Niklas Herrström - 18 januari 2010 21:02

När detta dygn strax (tre timmar kvar - allt är relativt) är till ända, så har jag fortfarande inte (högst sannolikt åtminstone! Det är trots allt tre timmar kvar) arbetat något med sovrummet idag heller. Det är andra dagen i rad som jag inte arbetar i sovrummet. Det är, för den delen, andra dagen i rad som jag inte gjort något annat med lägenheten heller. Det är också andra dagen i rad som jag skriver om att jag inte gjort något i sovrummet. Summerar jag de två senaste dagarna så har jag lagt ner den tid som jag kunde använt för renovering, på att skriva inlägg om att jag inte renoverat.


Förvisso måste jag respektera grannarna, vilket innebär att jag inte kan väsnas hur sent som helst. Då jag ofta (jag undrar om följande verkligen är sant, eller om det bara känns så?) kommer hem väldigt sent, så blir det nästan aldrig läge att nyttja de tidiga timmarna av kvällarna till att väsnas. Helgerna sover jag. En del. Mer än i veckorna åtminstone. Resten av tiden är jag väldigt upptagen med...med...att...skriva inlägg här?


Det här med blogg kanske inte var en så klok idé? Tanken var ursprungligen, och är också framgent, att skriva om fortskridandet med renoveringen. Detta för att jag (primärt) skulle kunna se tillbaka och njuta av förändringen från gammalt till nytt. Sedermera har bloggen utvecklats till att jag även delar med mig till andra som läser, och nu inte bara om renoveringsarbeten, utan även om mina säregna funderingar.


Nu är tiden mogen att kombinera renovering med blogg, och få ut det mesta, och bästa, av två underbara världar.


"-Lycka till Niklas!"

"-Tack!"


Må väl!

Av Niklas Herrström - 17 januari 2010 23:59

Nu börjar snart vecka tre 2010. Eller, rättare sagt, den har precis börjat. 


Vecka tre förväntas innehålla en lagom dos tid på min arbetsplats i Lund. Den förväntas också innehålla en lagom dos arbete i "saltgruvan", dvs. det ännu inte färdiga sovrummet i min lägenhet. 


På tal om det så klättrade jag ner i gruvan igår. Det blev ett "kärt" återseende av spackelhink och -spade. Tydligen var jag inte färdig med underarbetet, vilket fick mig att svettas i värmen från min 500 W-lampa. Eller, jag svettades inte reellt utan snarare mer imaginärt. Likväl spacklade jag igår, och kände hur obekväma minnen av långa kvällar och nätter i spackelspadens tjänst sköljde över mig. Sköljde över mig likt höststormarnas vågors burdusa överfall på havsnära stenar och klippor. Sköljde över mig likt de ryggradslöpande kårar som får kallsvetten att pärlas i pannan. Sköljde över mig likt det sätt på vilket Björn Ranelids rullande R krusar sig kring hans tungspets när han, utan ansträngning, yttrar ordet strösocker i dikten till den Kära Ella


Olustkänslorna till trots slutfördes så underarbetet, och, tillika, spacklingen. Detta för tredje(?!) gången. Jag har tappat räkningen. Dagarna blir ett med nätterna som förenar sig med kvällen innan och morgonen efter. När jag gjort vad, hur många gånger och, snart, i vilken ordning övergår numera mitt förstånd (vilket förvisso inte säger särdeles mycket - eller hur Veronica?!). Nu är det enkom slipning (igen!) som återstår (igen!!). Därefter ska jag måla andra lagret på resterande väggar.


Idag, eller numera faktiskt igår, blev det ingen gruvdrift. Söndagen är ändock vilodagen, vilket även lördagen också är ibland. Ja, för min del har nog veckans alla dagar varit vilodagar den senaste månaden. Detta förutom de dagar då jag faktiskt begett mig ner i gruvan, vilka är få till antalet och oförskämt lätträknade. Må de växa till antalet och fyllas med inspiration, handlingskraft och meningsfullhet! Med detta sagt bör det tilläggas att tillväxten ombeds ske i ett icke så rasande tempo. Inspiration ska insupas och mogna, handlingskraft ska tillfogas omvärlden med eftertanke och noggrannhet och meningsfullheten är en produkt av de båda föregåendes förening.


Arbetet på LKF väntar. Innan det ska jag försöka få mina få, men ytterst välkomna, timmar med sömn. Imorgon blir det same procedures as always, vilket innebär en strid ström av möten, e-post, telefonsamtal och annat som hör till den vardag jag spenderar i Lund, på kontoret som av många kallas för mitt andra hem. Ja, de menar alltså inte sitt andra hem, utan mitt. Därav ordet mitt i förra meningen. Dock ska det inte utläsas som om någon annan än jag uttalar det. Då måste mitt bytas ut till ditt. Detta förstod du så klart. Däremot rör jag till det lite extra mycket maa den tidiga timmen, eller den sena om man är lagd på det hållet. I vilken ände huvudet befinner sig kan jag dock inte svara på, men förhoppningsvis befinner det sig i rätt ände! 


Nog med svammel och utläggningar. 


God natt och må väl!

Av Niklas Herrström - 11 januari 2010 21:36

Förändring


Omvälvande och nydanande förändringar. Intressant. Mycket intressant. Eller, möjligtvis, mindre intressant? Intressant överhuvudtaget? Det kanske är tillräckligt att uttrycka sig med att världen är föränderlig, men samtidigt inte?


Förändras verkligen saker så mycket som det ibland verkar? Är de inte istället rentav, nästintill, statiska? Saker förändras så klart. I synnerhet, och tydligast åskådliggjort, på ytan. Under skalet försiggår ett oändligt antal komplexa processer. Ännu djupare ner, i den bottenlösa gruva som kallas verkligheten, är begreppet komplex process en helt orimlig och intetsägande benämning. På denna, bottenlösa, nivå tappar alla begrepp sin innebörd, och att försöka beskriva dessa, odefinierbara, processer är en omöjlighet.


I denna kolsvarta avgrund försiggår fortlöpande ett handfast arbete med att försöka vidmakthålla den uppbyggda verkligheten konstant och bergfast. Detta samtidigt som avgrundens rötter drar och sliter i verklighetens grundvalar, för att få fogmassan mellan bitar av denna att fallera och sedermera få delar av verkligheten att rasa samman.  En ständig kamp förs för att försöka förmå den verklighet vi är medvetna om att stå pall mot den verklighet vi kan råka ut för om den första krackelerar eller naggas i kanten.


Förändring på ytan är lätt. Likt ett byte av kläder eller en förändring av hjässans frisyr kan mången förändring genomföras lika simpelt.


Förändring på en mer komplex nivå är desto svårare, för att i vissa fall inte säga helt omöjligt. 


Verkligheten ter sig föränderlig på ytan, men, vilket fabulerats om ovan, väsentligt mycket mindre föränderlig på djupet. 


Låt oss hoppas att världen trots allt är föränderlig. Inte bara på ytan eller, för den delen, för syns skull. Låt oss hoppas att verkligheten har förmågan att låta sina grundvalar skakas om, låta stenar falla ner och därefter bygga upp något nytt. Något bättre än det som varit eller, för den delen, bättre än det som är.


Är 2010 förändringens år? Förändringens decennium?


Stora penslar har använts av alltför många för att måla in oss alla i väldigt trånga hörn. Är tiden mogen att slutföra måleriarbetet? Är verkligheten mogen att låta sina fötter bli kladdiga av målarfärg på sin väg ut från det trygga hörnet?


En sak är åtminstone säker;


Jag ska slutföra mitt måleriarbete. Jag är inte rädd för färg under mina fötter.


Må väl.

Av Niklas Herrström - 10 januari 2010 18:48

En händelserik helg senare har det så blivit söndag kväll. 

Dags att summera;


Helgen började redan vid lunchtid i fredags. Arbetsåret har mjukstartats med två halvdagar, och följdaktligen har hemgång skett redan vid lunchtid både torsdag och fredag. Årets första vecka har levts efter devisen "Man ska inte rusa en kall motor". Kanske öppnar jag spjällen för fullt imorgon och låter turbon ge mig full kraft? Eller så startar jag endast en till av cylindrarna och låter ytterligare en ny starta i takt med att en ny vecka börjar? På så sätt är jag i full gång lagom till dess att skolungdomarna har sportlov. 


Eftermiddagen i fredags började med en lång näsa när gymmet, av någon outgrundlig anledning, bestämt sig för att luras med missvisande träningsscheman. Bowling och ölhävande med Veronica på Entré fick kompensera och visade sig bli en bra genomkörare; kramp i låret och träningsvärk i armböjarmuskulaturen. Dessutom ytterligare träningsvärk i mage och övrig "skrattmuskulatur" efter alla dråpliga händelser som utspelade sig under den timme som vi orkade bowla. Ölhävning och bowlande är minsann ingen dålig träning! 


Gårdagen började med fruktan för det kalla vädret, eller snarare fruktan för att det skulle vara väldigt kallt. Anledningen var att skridskoåkning stod på schemat. Farhågorna besannades, vilket främst kan tillskrivas vindens kylande effekt. Mer om det senare.


Efter träning i Lund bar det av till "landet" för kaffedrickande och upphämtning av skridskor och skridskoåkerska. Lite kaffe och kattdebacle senare kom vi så iväg mot Malmö. Rättelse; vi trodde att vi skulle komma iväg mot Malmö. Höger framdäck hade ofint nog släppt väder och såg allmänt trött ut där det var nersjunket i snötäcket. Ett rekordsnabbt depåstopp senare var det trötta däcket förpassat till förvaringsutrymmet där det reservbetonade däcket tidigare befunnit sig i dvala. Bryskt att vakna upp till vinterväglag. Trots det rekordbenämnda däckbytet fick tårna sig en rejäl törn av kylan, varpå skridskorna aldrig lämnade bagageutrymmet. Istället blev det slutligen kaffe, "people spotting" och därefter Avatar.


Avatar. Tre miljarder kronor. 3.000.000.000 kr. För en film. EN film. En FILM!! Den enda trean som med självaktning kan nämnas i anslutning till Avatar är trean i 3D. Effekterna som denna trea symboliserar var tidvis enastående. Särskilt askregnet i slutet av filmen. Handlingen kan däremot diskuteras. Jag skulle kunna beskriva filmen som en pretentiös smörja, full av stormaktsfloskler och noll överraskningar. Dock avstår jag från detta. Jag nöjer mig med att konstatera att jättesmurfarna säkerligen gör sig bättre i 3D än i 2D. De filmtekniska framstegen lovar dock gott. Bra där.


Söndagen har spenderats inomhus. Nästan uteslutande. Med undantag för inköp av frukost. Det konstaterades omgående att vinden tilltagit sedan gårdagen. Däremot var termometerns minustecken kompletterat med ett stående dito. 


Efter en trög start på dagen hamnade jag så i, det blivande, sovrummet. Jag kan stolt(?) informera om att samtliga väggar härmed är spacklade, slipade, "återställda", kompletteringsspacklade, slipade och slutligen grundmålade.

"-Får man slänga sig med en svordom? Man får det? Tack!"

"-Fy FAN vad skönt!" 


Jag vågade mig utanför huset ytterligare en gång idag, nämligen vid 19-tiden. Att jag bemödade mig med att sticka ut näsan var av den enkla anledning att jag kände ett växande behov av att få sträcka ut lite, och samtidigt få lite frisk luft. Min medkombatant (utan betoning på tant) beslutade sig för att inte helga vilodagen, och då kunde jag inte vara, mycket, sämre. En rask promenad i Slottsstaden senare steg jag in i min lägenhet igen. Väl inne möttes jag av en omisskännlig doft. Receptorerna i näshålan fick min hjärna att tillåta att sinnena svällade över av känslor av välbehag. Doften av målarfärg hängde, likt en dimbank om hösten, tungt i lägenheten. Doften var, trots sin uppenbara tyngd, försvinnande lätt. Den vägde inte mer än ett paket strösockerrrr...(Ranelidskan nästlade sig vist in på ett hörn i mitt amatörmässiga "försök" till "renoveringspoesi"). 


Ny vecka imorgon. Vecka två 2010. Vad ska den föra med sig som, om möjligt, ska kunna konkurrera med vecka ett? Det återstår att se. Spännande!


Må väl.


      

Skapa flashcards