Snö. Slask. Var är den underbara barmarken?

Dagen, liksom mina skor, har kantats av snö, modd, slask och salt. Ett destillat senare fick även strumporna sin beskärda del då de blev ganska så våta. Inte så upplyftande när jag väl var tillbaka på kontoret. Jag skulle kunna skuldbelägga min "fåfänga", men jag väljer att ignorera denna plötsligt uppkomna känsla av försök till en rättvisande bild av mitt elände.

Dagen har i övrigt varit fylld av solsken och skratt. Åtminstone till en klart övervägande del. Vissa episoder har ju varit mindre muntra. Folk säger jag bara! Dessa övriga människor som ibland endast verkar finnas till för att göra saker extra komplicerade, förargande och, ibland, helt underbart roliga!

Snorkigheten hos vissa vet för övrigt inga gränser. Likadant är det med den överdrivet inställsamma attityden hos andra. 

Tur då att jag är så perfekt själv. 

Jag är för övrigt så perfekt att jag igår kväll, på ett perfekt sätt, utförde en perfekt omspackling ovanpå de redan perfekt målade väggarna i mitt perfekt dimensionerade sovrum. Någon dag ska jag utföra en perfekt slipning av detta perfekt applicerade spackel, för att sedan komplettera med lite mer perfekt målande med den perfekt blandade vita färg jag inhandlat på ett perfekt sätt.

Denna känsla av perfektionism infann sig redan i förrgår när jag slutfört målandet för tredje gången. Jag insåg att jag, i mitt perfektionistiska rus, var tvungen att öka på det perfektionistiska intrycket en smula. Ett annat tillstånd än perfekt är inget tillstånd värt att nämna.

Jag ber att få återkomma med en perfekt redogörelse när total perfektionism är uppnådd (sannolikt återkommer jag långt, långt innan detta tillstånd infunnit sig).

Må väl!