Så har det äntligen inträffat! Dagen då jag officiellt fick mitt stora erkännande som bloggare. Dagen då jag blev belönad för mina enastående insatser för det svenska språket. Dagen då jag blev belönad för mina målande och pietetsfulla beskrivningar av skeenden, tankar och känslor - samtliga en del av det burdusa, ärliga och inspirerande fenomen som kallas Livet. 

Att föräras denna utmärkelse för med sig vissa förpliktelser;

• Utmärkelsen ska publiceras på bloggen (således på min blogg i detta fall).
• Den som, så storsint (tackar ödmjukast!), står bakom utmärkelsen ska föräras med en direktlänk från bloggen (även här åsyftas min blogg).
• Sju, mer eller mindre, intressanta saker om dig själv (mig - i mitt fall) ska nedtecknas och publiceras på bloggen (se motsvarande parentes efter punkt nr 1).
  
  
   

1. Utmärkelsen ska publiceras på bloggen (avklarat!).

2. Under denna punkt vill jag börja med att ta av mig hatten, samt böja på ryggen, för min blogg-kollega, tillika filosoferande, jobb&liv:ande och träningsfanatiske,  Veronica som, på ett ytterst osjälviskt och storsint sätt, tagit det som sin uppgift att förgylla min dag med denna utmärkelse. Hon (Veronica alltså) påminner mig ständigt om lyckan med att skriva inlägg, och vilken stor insats jag gör för omvärlden genom mina filosofiska utläggningar om de ting vilka många ständigt belastar sina tankar med. Vidare skulle jag kunna nämna något kring det faktum att Veronica och jag ägnar timmar åt att diskutera hennes fascination för min, odiskutabelt, fenomenala förmåga till intressant meningsbyggnad (och även mitt oklanderliga användande av parenteser), men härom nämner jag inget (det skulle kunna leda till misstolkningar om en underton fläckad av skrytsam narcissism).

3. Så återstår det, mer eller mindre, intressanta. Utan omsvep;

1. Jag retar mig onödigt mycket på onödigt många onödiga saker. Detta kan t.ex handla om presumtiva bussresenärers oförmåga, och ovilja, att skaffa, åtminstone, ett Jojo-kort med reskassa (eventuellt följer en utläggning om detta vid ett senare tillfälle).

2. Jag tycker, som äkta skåning, om blått ett lag.  

3. Lakrits är en av mina laster. Saltlakrits för att vara riktigt specifik. Nackdelarna är nedsvärtade tänder, ett icke gynnsamt sockerintag och förhöjt blodtryck (om jag redan varit drabbat av mindre bra blodtrycksvärden). Fördelen, förutom den (utan jämförelse) karaktäristiska smaken med sin utsökt fina sälta, är den att jag sällan blir "överlastad", då en känsla av obehag och lätt illamående lätt infinner sig (tyvärr inte tillräckligt fort alla gånger).

4. Diverse glasskonstellationer och -unikum kan, utan närmare eftertanke, också räknas in i den kategori under vilken innehållet i punkt tre faller.

5. Förnöjsamhet, inspiration och personlig utveckling är ytterst väsentliga delar av den process som håller mig vaken till dygnets sista timmar. Denna process hjälper mig även ur sängen klockan alldeles-för-tidigt-idag-igen på morgonen. Processen blir komplett och som mest slagkraftig när jag befinner mig "instämplad". Jag älskar mitt arbete (plagiat är inget - yttrandefrihet är allt! Right?).

6. Jag är, nästan löjligt, förtjust i idiomatiska uttryck. Framförallt egenhändigt komponerade, och av andra kombinerade, idiomatiska uttryck.

7. För övrigt anser jag att bokstavskombinationen DIH är ganska vacker. 

Så var samtliga kriterier uppfyllda för denna fenomenalt uppskattade utmärkelse.

Må utmärkelserna bli många fler och minst lika uppskattade.

Må väl!