Bloggtorkan har drabbat mig med full styrka. Nåja, nästan full styrka. Jag har åtminstone lyckats uppbringa kraft nog att skriva om mitt elände.

Varför denna håglöshet?

En smygande känsla av likgiltighet och uppgivenhet.

Sovrummet hånskrattar ständigt åt mig.

Nya projekt på gång. Inte hemma. På jobbet.

Nya tag och nya möjligheter.

Nya utmaningar.

Ny glädje.

Nytt år.

Dags att sova nu. Träning 06:45 imorgon.

Sedan - jobba!

God natt och må väl!