Nu börjar snart vecka tre 2010. Eller, rättare sagt, den har precis börjat. 

Vecka tre förväntas innehålla en lagom dos tid på min arbetsplats i Lund. Den förväntas också innehålla en lagom dos arbete i "saltgruvan", dvs. det ännu inte färdiga sovrummet i min lägenhet. 

På tal om det så klättrade jag ner i gruvan igår. Det blev ett "kärt" återseende av spackelhink och -spade. Tydligen var jag inte färdig med underarbetet, vilket fick mig att svettas i värmen från min 500 W-lampa. Eller, jag svettades inte reellt utan snarare mer imaginärt. Likväl spacklade jag igår, och kände hur obekväma minnen av långa kvällar och nätter i spackelspadens tjänst sköljde över mig. Sköljde över mig likt höststormarnas vågors burdusa överfall på havsnära stenar och klippor. Sköljde över mig likt de ryggradslöpande kårar som får kallsvetten att pärlas i pannan. Sköljde över mig likt det sätt på vilket Björn Ranelids rullande R krusar sig kring hans tungspets när han, utan ansträngning, yttrar ordet strösocker i dikten till den Kära Ella. 

Olustkänslorna till trots slutfördes så underarbetet, och, tillika, spacklingen. Detta för tredje(?!) gången. Jag har tappat räkningen. Dagarna blir ett med nätterna som förenar sig med kvällen innan och morgonen efter. När jag gjort vad, hur många gånger och, snart, i vilken ordning övergår numera mitt förstånd (vilket förvisso inte säger särdeles mycket - eller hur Veronica?!). Nu är det enkom slipning (igen!) som återstår (igen!!). Därefter ska jag måla andra lagret på resterande väggar.

Idag, eller numera faktiskt igår, blev det ingen gruvdrift. Söndagen är ändock vilodagen, vilket även lördagen också är ibland. Ja, för min del har nog veckans alla dagar varit vilodagar den senaste månaden. Detta förutom de dagar då jag faktiskt begett mig ner i gruvan, vilka är få till antalet och oförskämt lätträknade. Må de växa till antalet och fyllas med inspiration, handlingskraft och meningsfullhet! Med detta sagt bör det tilläggas att tillväxten ombeds ske i ett icke så rasande tempo. Inspiration ska insupas och mogna, handlingskraft ska tillfogas omvärlden med eftertanke och noggrannhet och meningsfullheten är en produkt av de båda föregåendes förening.

Arbetet på LKF väntar. Innan det ska jag försöka få mina få, men ytterst välkomna, timmar med sömn. Imorgon blir det same procedures as always, vilket innebär en strid ström av möten, e-post, telefonsamtal och annat som hör till den vardag jag spenderar i Lund, på kontoret som av många kallas för mitt andra hem. Ja, de menar alltså inte sitt andra hem, utan mitt. Därav ordet mitt i förra meningen. Dock ska det inte utläsas som om någon annan än jag uttalar det. Då måste mitt bytas ut till ditt. Detta förstod du så klart. Däremot rör jag till det lite extra mycket maa den tidiga timmen, eller den sena om man är lagd på det hållet. I vilken ände huvudet befinner sig kan jag dock inte svara på, men förhoppningsvis befinner det sig i rätt ände! 

Nog med svammel och utläggningar. 

God natt och må väl!