Förändring

Omvälvande och nydanande förändringar. Intressant. Mycket intressant. Eller, möjligtvis, mindre intressant? Intressant överhuvudtaget? Det kanske är tillräckligt att uttrycka sig med att världen är föränderlig, men samtidigt inte?

Förändras verkligen saker så mycket som det ibland verkar? Är de inte istället rentav, nästintill, statiska? Saker förändras så klart. I synnerhet, och tydligast åskådliggjort, på ytan. Under skalet försiggår ett oändligt antal komplexa processer. Ännu djupare ner, i den bottenlösa gruva som kallas verkligheten, är begreppet komplex process en helt orimlig och intetsägande benämning. På denna, bottenlösa, nivå tappar alla begrepp sin innebörd, och att försöka beskriva dessa, odefinierbara, processer är en omöjlighet.

I denna kolsvarta avgrund försiggår fortlöpande ett handfast arbete med att försöka vidmakthålla den uppbyggda verkligheten konstant och bergfast. Detta samtidigt som avgrundens rötter drar och sliter i verklighetens grundvalar, för att få fogmassan mellan bitar av denna att fallera och sedermera få delar av verkligheten att rasa samman.  En ständig kamp förs för att försöka förmå den verklighet vi är medvetna om att stå pall mot den verklighet vi kan råka ut för om den första krackelerar eller naggas i kanten.

Förändring på ytan är lätt. Likt ett byte av kläder eller en förändring av hjässans frisyr kan mången förändring genomföras lika simpelt.

Förändring på en mer komplex nivå är desto svårare, för att i vissa fall inte säga helt omöjligt. 

Verkligheten ter sig föränderlig på ytan, men, vilket fabulerats om ovan, väsentligt mycket mindre föränderlig på djupet. 

Låt oss hoppas att världen trots allt är föränderlig. Inte bara på ytan eller, för den delen, för syns skull. Låt oss hoppas att verkligheten har förmågan att låta sina grundvalar skakas om, låta stenar falla ner och därefter bygga upp något nytt. Något bättre än det som varit eller, för den delen, bättre än det som är.

Är 2010 förändringens år? Förändringens decennium?

Stora penslar har använts av alltför många för att måla in oss alla i väldigt trånga hörn. Är tiden mogen att slutföra måleriarbetet? Är verkligheten mogen att låta sina fötter bli kladdiga av målarfärg på sin väg ut från det trygga hörnet?

En sak är åtminstone säker;

Jag ska slutföra mitt måleriarbete. Jag är inte rädd för färg under mina fötter.

Må väl.