Nedanstående är, till stora delar, ett avsteg från vad jag har lovat mig själv (och i viss mån er som, eventuellt, läser) att inte skriva om. För detta ber jag härmed om ursäkt.

Tidigare har jag skrivit ett inlägg om en soffbordsbok som jag, ofrivilligt, slarvat bort ett antal gånger. Så är inte fallet längre. Min kära mor återfann den och gav den till mig i julklapp, så nu är den fortsättningsvis i min ägo. Mycket trevligt!

[http://life-begins-in-malmoe.bloggplatsen.se/2009/11/19/]

Julen mottogs dagen före själva Dagen med ett omisskännligt "pys" när, som jag så "finurligt" uttryckte det, (jul)musten gick ur mig vid ankomst till min mammas boning (vilken ligger i en stad som heter...ja..eller..vi nämner inte den vid namn).

Julafton blev trots detta en lyckad dag/kväll med mycket värme, god mat och trevliga julklappar. Tilläggas bör en del intressanta och roliga diskussioner. Dessutom ytterligare en julafton via "länk", vilket var väldigt trevligt (Tack!!).

Tyvärr faller en mörk skugga, likt en tjock och rå dimma, även över denna julafton. Den är inte lika tjock och ogenomtränglig som den var förra året, men återigen ytterst påtaglig och närvarande. Så tung att benen ger vika, men samtidigt så lätt att den sipprar in i minsta cell i min kropp. 

Döden. Döden frambringar denna skugga. Svart, mörk och äckligt tjock och tung. Oönskad. Så infernaliskt (för att citera Dig) oönskad.

Skuggan ligger alltid kring mina fötter. Skuggan sipprar alltid runt i min kropp, in och ut genom mina celler och rycker loss bitar från min hjärtmuskel. Min hjärna är sedan (för)länge  förgiftad och fylld av smolk efter det ständiga tankearbete vilket skuggan frambringar. Ibland är skuggan lite tunnare, nästan på gränsen till genomskinlig. Ofta mörknar den och omsluter mig i sitt järngrepp.

Tack o lov kommer ljuset ibland och lättar upp i det mörka. Vindpustar flämtar oförtröttligt för att lätta upp det tjocka och ogenomträngliga. 

Tack ljuset! Tack vinden! Tack ni få som kan tillskriva er dessa elements egenskaper! Tack! Och det största av tack till Dig, som är med mig, såväl i vaket tillstånd som i drömmarnas, oftast, underbara värld. 

Julen. Julklappar. Jag hoppas att allt en dag återfår sin glans. Inget blir någonsin vad det har varit, men kanske kan det bli lika bra, om än på ett nytt vis?

Den bästa julklapp jag kan få? Dig - så klart!

Vila i frid.