Kragen är greppad. Ett lite halvfast grepp. Det är farligt att ta i för hårt för tidigt och för snabbt.

Lagom är bäst.

Parentes (btw så älskar jag parenteser, och, icke att förglömma, bisatser! De passar så bra i såväl tal- som skriftspråk. Berättelsen blir mer...nyanserad(?) då. Självklart kan den också upplevas som mer svårbegriplig. Tilläggas bör att den också blir längre, precis som den inledande bisatsen, med efterföljande utläggning, just bevisat. Lovely!):

Nu glömde jag nästan bort varför jag ville göra en parentes efter mitt inledande textstycke. Det var ordet lagom som föranledde en lite djupare analys/utläggning/ställningstagande.

I alla fall; lagom är ett intressant, svenskt(?), fenomen, som innebär att man inte ska göra något varken för bra eller för dåligt, aldrig ta för mycket eller för lite, etc. osv. Man ska således göra allt lagom bra respektive ta lagom mycket. Ja, poängen är väl ganska så tydlig? 

För att fortsätta på den inslagna, och med bisatser besudlade, vägen så vill jag hävda att lagom är ett begrepp som håller ihop samhället. Ja, jag vet att jag verkligen tar ut svängarna ordentligt, men jag tror ändå att det någonstans ligger en ganska stor sanning i mitt påstående.

Som ett, tämligen onödigt, men ack så meningsfullt ändå (motsägelsefullt - jag vet!), instick i utläggningen om ordet lagom, så måste jag påpeka att jag med detta inlägg lite frångår principen med min blogg. Jag ska ju i huvudsak främst skriva om den pågående renoveringen, och även den framtida inredningen, av min lägenhet. Den uppmärksamme märkte säkert att jag nyss delvis friskrev mig från att uteslutande skriva om nyss nämnda lägenhet, med allt vad därtill hör. Sen kan man säkert tycka att det ju trots allt är min blogg, och att jag skriver om vad som faller mig in. Poängen är ändock att hålla fast vid ämnet, för att lyckas upprätthålla det intresse som finns bland er där ute (för något intresse finns trots allt. Åtminstone inbillar jag mig, narcissistiskt nog, det).

Som återkoppling till förrförra textstycket så tänkte jag utveckla min "tes" om att ordet lagom är kittet som fogar samman det Sverige vi har idag;

Lagom låter varje individ själv få tänka efter kring vad lagom egentligen innebär. Detta får, förhoppningsvis, till följd att färre överilade beslut fattas. Valet kring hur mycket sås som ska slevas upp blir, sannolikt, mer genomtänkt när hänsyn ska tagas till begreppet lagom.

Förhoppningsvis tillämpas begreppet lagom även gällande mer intrikata frågeställningar/handlingar, och får på så vis mer välcementerade beslut att fattas. En stor båt behöver som bekant längre tid på sig att vända än vad en jolle behöver för att genomföra samma manöver. Beslut som är mer lagom till sin karaktär kan liknas vid att försöka vända en stor båt. Hastiga, och mindre genomtänka, beslut kan få lika plötsliga vändningar som när rodret dras åt olika håll på jollen.

 Så görs slutligen kopplingen med begreppet lagom och samhällskitts-liknelsen; tillämpas nyss nämnda begrepp på fler plan än just vid middagsbordet, så borde det få en effekt av välövervägda beslut, där inte för mycket, men inte heller för lite, tas i beaktande innan beslut fattas. Summan av kardemumman blir alltså - Sverige. Landet lagom, där allt rullar på i sakta, "byråkratisk" (läs lagom), mak. Enerverande för många - säkerligen tryggt för oss alla.

- Slut på parentesen -

För att knyta an till bloggens huvudsakliga innehåll så kan jag informera om att all återställare är monterad på väggarna i sovrummet. Dessutom är latexfogen mellan vägg och tak på plats, liksom likadan fog i hörnen från golv till tak (och vice versa).

Nästa projekt - målning av taket!