Så. Äventyret fortsätter. Dock inte utan "bekymmer".

Jag är fortfarande, för tredje dagen i rad, i händerna på Eons illvilja att inte låta mig nyttja elektriciteten som jag vet finns i närheten av eluttagen i min lägenhet.

Jag är alltså helt i händerna på vädrets makter (eller Guds välvilja - för er som är djupt kristna) när det gäller möjligheten att fortsätta att renovera. Idag var vädrets makter inte särdeles nådiga. Moln, regn, dunkelt ljus, mörker. Det är inte helt enkelt att spackla och se hur resultatet ter sig när nyss nämnda vädertillstånd råder. Jag tänker inte sjunka så lågt att jag försöker mig på att arbeta i ljuset från värmeljusens sken. Inte heller mobiltelefonens inbyggda lampa kan få mig att bli så desperat att jag skulle slita i dess, jämförelsevis, obefintliga ljus.

Nä, jag ska telefonera Eon imorgon. Utgången känns oviss. Åtminstone för morgondagen. Sannolikt vill de inte transportera sig de 500 metrarna från kontoret på Regementsgatan till min lägenhet med dess katastrof-el-a tillstånd. På tisdag har de nog mönstrat kraft och entusiasm (och förstånd?) nog att hjälpa mig. Åtminstone fantiserar jag om att så blir fallet. Kanske tisdagen, och det faktum att de tänker fakturera mig en oansenligt hög summa (ryktet gör gällande att det rör sig om 1000 kr i handpåläggningskostnad. Vilken summa som helst är för övrigt oansenligt hög!) kan få dem på bättre tankar? Det återstår att se!

Nåväl. Tillbaka till mina "bekymmer";

Jag tog bort tapetrester. För att kunna göra detta på ett fullt tillfredsställande vis var jag tvungen att montera ned ett telefonuttag. Jag övertygade mig själv om att jag inte var i behov av detta uttag framöver, så jag "ryckte" helt sonika bort sladden från den infästning som, med hjälp av färg och spik, gjorts mot golvlisten. 

När uttaget väl var borta, så insåg jag att golvlisten var ganska skamfilad. Vidare kommer den att "vara i vägen" då jag sedan ska limma upp väggbeklädnaden, vilken är föremål för det slutliga målningsarbetet. Golvlisten had to go! Dock ville den inte som jag. Har den klamrat sig fast i väggen i 60 år så tänkte den minsann inte släppa taget när en ung(?) spoling(??) som jag försökte skilja den från dess trygga miljö längs med väggen. Jag fick med tvång skilja den från väggen vid ett hörn. Rättelse; jag försökte skilja den från väggen. Mattan gjorde vad den kunde för att låta listen sätta sig ytterligare på tvären. Det visade sig att listen och, gissningsvis, originalmattan inte låter sig fjärmas i första taget.

Dagens insikt blir att det som först var tänkt att bli en "lätt" och "mindre" renovering blivit desto mer "invecklad". Så klart. Det hade vem som helst som renoverat kunnat informera mig om. Eller så kunde jag räknat ut det själv. Väl? Trial and error. Learning by doing. Mitt motto!

Nu ska golven ut, dvs. tre lager med plastmatta och underst en oidentifierbar 50-talsmatta. Därefter golvlisterna. Sedan på med klister, klister och åter klister. Upp med väggbeklädnad. Mer spackel. Slipa. Måla tak. Måla väggar. Måla väggar med riktig färg. Lägga golv. Sätta upp lister - icke att förglömma!

Nu är det snart natt. God natt!