Efter 10½ timmar på jobbet, inklusive 10 minuters drickyoghurtlunch, så körde jag så till Malmö. Planen var att börja måla i lägenheten.

Jag låste upp låsen i lägenhetsdörren. Öppnade. Steg in. Tände lampan. Tyckte att det var lite mörkt. Så jag tände lampan igen. Och en gång till. Men det var fortfarande lika mörkt. Lampan var inte tänd. 

Jag tände nästa lampa. Både en och två gånger. Fortfarande lika mörkt. Den var inte heller tänd. 

Okej. Mörkt. Måla. Ingen lösbar ekvation. Jag tände lite värmeljus. Inte heller det var någon hållbar lösning för att kunna attackera taket med färg. Efter kontroll av säkringar, samt utbyte av några, så var de tända lamporna fortfarande släckta.

Elmätaren verkade ju fungera. Siffrorna i displayen skrattade hånfullt åt mina verkningslösa försök att få liv i Edisons uppfinning. Dioderna som ska indikera förbrukning i kWh var lika tända som lamporna.

Jag gav upp. Eon ska få ett samtal. På måndag. Knappt drygt att vänta till dess. OM det nu är de som äger nätet. 

Jag gav upp. 

Nu är Eon åtminstone notifierade via ett formulär på eon.se (som de säkert inte använder, utan bara har för syns skull).

Jag orkar inte vara bitter över detta. Vissa kan nog hålla med vissa andras utsago om att det är mig själv jag har att skylla för fadäsen.

Nya tag imorgon.

Dock inte så friska tag som min träningsnarkoman till kompis, som ska springa två mil på imorgon bitti.